Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERMATS PRINCIP OCH HUYGENS FÖRKLARING AV
BRYTNINGSLAGEN.
Redan före Newton hade Fermat lyckats ge brytningslagen en
annan intressant tydning genom att sätta ljushastigheten omvänt
proportionell mot brytningsexponenten, ett antagande, som
senare visat sig vara riktigt om man med ljushastigheten menar
den s. k. fashastigheten. Enligt Fermats antagande utmärker
sig den med hjälp av brytningslagen konstruerade strålen
framför alla andra tänkbara strålar därigenom, att ljuset
tillrygga-lägger vägen mellan två punkter på var sin sida om gränsytan
mellan två medier på kortast möjliga tid om det följer denna
stråle.
Huygens, som först uppställde hypotesen om ljusvågorna,
lyckades finna en enkel tydning av denna Fermatska princip,
som än i dag måste anses som den definitiva förklaringen på
ljus-brytningsfenomenet. Som bekant består denna förklaring kort
sagt i följande. Emedan tiden längs den verkliga strålen är ett
minimum, måste vägarna för tider som endast obetydligt avvika
från denna, i första tillnärmelse vara lika. Ljusvågor, med
från början samma svängningsfas, som följa något olika vägar,
inträffa sålunda i slutpunkten i praktiskt taget samma fas och
förstärka varandra alltså där. De partialvågor, däremot, som
följa andra vägar, upphäva varandra mer eller mindre fullständigt
alltsamman svarande till den välkända Huygenska principen.
Denna tydning har även fördelen, att ge en allmännare
formulering åt lagen i fråga, än den Fermat gav. Den tid ljuset behöver
för att gå från en punkt till en annan är nämligen icke alltid ett
minimum, i vissa fall kan den rent av vara ett maximum. Alltid
representerar dock den verkliga strålen ett extremvärde för tiden,
d. v. s. ändringen av tiden, när man väljer en närliggande väg
bortfaller i första tillnärmelse i överensstämmelse med Huygens
nyssnämnda förklaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
