Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intensitetsforlöp i seriespektra av dr. B. Trumpy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dt . v
Den lille synkning i ^för seriegrensen omkring ^ == 0.395 kan
tilbakeföres til spektrografens manglende oplösningsevne.
Innenfor dette område ligger der flere linjer samlet pr. ÅE, og det
må da antas at spektrografen ber gjengir en midlere intensitet,
df
hvorved de utregnete verdier blir gale. (Se 13.)
dJb
Sugiura(14) har beregnet forlöpet av for grenseabsorp-
sjonen ved Lyman- og Balmerserien, og har funnet, at
linjeabsorpsjonen i begge disse tilfeller går kontinuerlig over i
grenseabsorpsjonen. Dette stemmer godt med resultatet av vore
försök.
6. TEORETISKE BEREGNINGER.
a) Linjeintensitet. Vi vil nu ganske kort komme inn på de
kvantemekaniske metoder til beregning av Lithiumlinjenes og det
kontinuerlige grensespektrums intensitet, og angi resultatene av
de numeriske beregninger vi har utfört for å kunne anstille
sammenligninger mellem vore eksperimenter og de nyere atomteorier.
Schrödingers bölgeligning har i vort tilfelle — efter
avspaltning av kulefunksjonene fölgende form:
d^v dv
2 ni i o nl
Qi -2Q + 1(1 + 1)
Xni = 0. .(10)
hvor l = 0, 1, 2, 3, . . ., q = — radius i vannstof f enheter og Q
aH
atomfeltet.
Settes Pnl— Qxnl går ovenstående ligning over i den enklere,
og for numeriske beregninger langt gunstigere form:
P" + DPnl = 0
(11)
hvor
r, _ vnl ^ 2Q 1(1 + 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
