Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intensitetsforlöp i seriespektra av dr. B. Trumpy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j| er tilstandens energiterm. (R = Eydbergs konstant.) Med
kjent Q som funksjon av radius kan ligning (11) lett integreres
på numerisk vei ut fra kjente grensebetingelser for q — 0 eller
q — 00 .
For store verdier av q er Q et Coulombfelt og ved en
omskrivning av ligning (11) er det lett å vise at den da har en asymptotisk
lösning.
Hvis Q er kjent kan man så fra dé kjente verdier av P for store
q foreta en numerisk integrasjon av (11) mot mindre @-verdier.
Ved q = O skal så grensebetingelsene tilfredsstilles for alle
tilstander. Man kan også gå ut fra de kjente grenseverdier for P
ved q — O og integrere numerisk mot större ^-verdier. For små
verdier av q er P = gl + 1 (16). Feltet Q kan bestemmes på flere
måter. I vårt förste arbeide over Lithiumspektret (11) anvendte
vi et atomfelt, konstruert efter en halvklassisk metode av
Kramers-Sugiura(17, 18). Likeledes blev der anvendt en annen
integrasjonsmetode enn i de siste arbeider (19) hvor feltet blev
konstruert efter Hartree. Da det har vist sig at intensitetene som
bestemmes av egenfunksjonene P, er meget ömfindtlige overfor små
variasjoner i felt og egenverdier, blev der arbeidet med den störste
nöiaktighet, og med anvendelse av de eksperimentelt fastlagte
termverdier . Hartree-feltet blev korrigert således, at
grensebetingelsene ved q — O blev tilfredsstillet nöiaktigst mulig for
alle undersökte tilstander. I fig. 5 er inntegnet de på denne måte
bestemte egenfunksj oner for Lithiumatomets tilstander 2l5 32,
42 og 52 efter gammel betegnelse (%.).
Hovedserielinjene fremkommer som bekjent ved overgangene
2X —> 22, 2X —y 32, 2X —y 42, 21 —y 52 o. s. v., og ifölge en
hovedantagelse i kvantemekanikken er den fremkomne linjes intensitet
proporsjonal med kvadratet av matrixelementet:
oo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
