Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A. Michelson av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måtten var en idé som redan förut framkastats, och man hade
föreslagit natriumlågan som lämplig ljuskälla.
Våglängdsbestämningarna, som utfördes med gitter, voro emellertid behäftade
med fel av i lyckligaste fall c:a 1 : 30,000. — År 1887 meddelade
Michelson och Morley preliminärt några resultat, som de nått
med interferometern. Utan svårighet observerade de med
natriumljus interferens vid en vägskillnad av 200,000 X och eftersom
de kunde avläsa till och med tjugondelar av en våglängd, uppgåvo
de sig vara i stånd att bestämma avståndet mellan två plan med
en noggrannhet av minst 1 : 2,000,000. Författarna påpeka
emellertid den svårighet som uppstår på grund av att D-linjen
är dubbel. Det gör att interferensfenomenet vid vissa avstånd
mellan planen blir otydligt — fullt klart framträder det ju endast,
när vägskillnaden är en exakt multipel av båda våglängderna.
De gjorde därför försök med andra ljussorter. Efter analys av
många olika spektrallinjer utvalde Michelson till sist
kadmium-ljuset som det lämpligaste.
År 1895 utförde Michelson i Bréteuil, delvis tillsamman med
BenoIt, sin slutgiltiga uppmätning av den internationella
meterprototypen. Arkivmetern i Paris befanns då motsvara
1,553,164.03 våglängder av det röda Cd-ljuset. Benoit, Fabry
och Pérot, som 1913 evaluerade metern medelst en annan metod
funno prototypen motsvara 1,553,164.13 röda Cd-våglängder, ett
tal, som genom sin överensstämmelse med Michelsons värde
vittnar om båda dessa undersökningars stora tillförlitlighet.1
Michelsons evaluering av meterprototypen föregicks som ovan
nämnts av en ingående analys av enstaka linjer i olika ämnens
spektra. Linjer, vilka utmärka sig genom en enastående skärpa,
även om de framställas med gitter av mycket stor
upplösningsförmåga, avslöjade sig i Michelsons interferometer som
sammansatta. — Att genom iakttagelse av interferensfenomenet vid stora
vägskillnader bedöma ljusets homogenitet var icke en ny metod;
den hade ursprungligen använts av Fizeau, som vid en undersök-
1 Michelson observerade ej luftens fuktighet. Det är först, sedan hans
värde korrigerats för dennas inflytande, som överensstämmelsen med Fabry
och Pérot blivit så fullständig. Denna korrektion belöper sig blott till några
tiondelar av en våglängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
