Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A. Michelson av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gitter. Men verkligheten visar sig ofta mer underbar än teorien.
Omedelbart efter Zeemans första meddelande utförde
Michelson med hjälp av sin interferometer en noggrann undersökning
av vissa spektrallinjer i ett magnetiskt fält. I strid mot teorien
fann han att linjerna i flera fall delade upp sig i betydligt fler
komponenter, än man förväntat. Även i detta fall visade
Michelsons interferometer sin stora överlägsenhet över andra
spektralapparater.
Michelson var likväl ej tillfredsställd med de resultat han
vunnit. Han önskade klarare detaljkännedom och även ett mera
lätthanterligt instrument. Hans strävan gick därför ut på att
konstruera en spektralapparat med så stor upplösningsförmåga,
att linjernas struktur och zeeman-effekten skulle bli tydligt
skönjbara. Resultatet av hans ansträngningar blev
échelonspektroskopet eller trappgittret, vilket som bekant består av en
serie planparallella glasplattor, lagda på varandra på det sättet,
att var och en skjuter ut omkring en millimeter utanför den näst
föregående. Man erhåller sålunda en mycket stor
upplösningsförmåga, men å andra sidan kan endast ett ytterst smalt
spektralområde på en gång undersökas. Även i övrigt erbjuder
trappgittrets rätta handhavande många svårigheter. Resultaten bli
svårtydda, då spektra av olika ordningar lagras över varandra.
Michelsons interferometer har emellertid kommit till
användning inom många andra områden än spektroskopieh. Själv har
Michelson med dess hjälp tillsamman med H. G. Gale utfört
en intressant undersökning över ebb- och flodfenomenets inverkan
på lodlinjens riktning. Mätningarna skedde år 1919 vid
Yerkesobservatoriet, Williams Bay, Wisconsin. Dylika undersökningar
bruka eljest utföras med horisontalpendel; Michelson iakttog
med sin interferensmetod läget av den mot lodlinjen vinkelräta
ekvipotentialytan. Hans försöksanordning var följande: Tvenne
c:a 150 meter långa rör med 15 cm:s diameter grävdes ned två
meter under jordytan, så att de kommo att ligga fullt horisontella,
det ena i nord — sydlig, det andra i ost — västlig riktning. Rören
fylldes till hälften med vatten och tillslötos lufttätt; de försågos
med fönster, varigenom vattennivån kunde iakttas. Vid vardera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
