Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A. Michelson av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt noggranna mätningar ge här ett bidrag till den geofysiska
forskningen. De visade att amplituden hos tidvattenvågorna i
rören var 0.690 av vad den skulle varit, om jorden vore en
fullkomligt stel kropp. Det sannolika felet i den ovan angivna siffran är
endast ± 0.004.
Michelsons interferometer har som sagt blivit ett av fysikens
värdefullaste instrument. Men även inom en annan vetenskap,
nämligen astronomien, ha hans arbeten blivit av epokgörande
betydelse. Michelsons berömda stjärn-interferometer gör det
möjligt för astronomen att mäta fixstjärnors diametrar och
bestämma avståndet mellan dubbelstjärnor, vilka ej i någon än så
stor modern ref raktor kunna särskiljas.
Tanken att använda ljusets interferens som ett medel för att
mäta den synvinkel en stjärna upptar på himlen uttalades första
gången år 1868 i en anonym tävlingsskrift om le prix Bordin, som
behandlade vissa interferensförsök. Fizeau, som i Franska
Vetenskapsakademiens Comptes rendus redogör för uppsatsens
innehåll, skriver: »Det finns i själva verket en märklig relation
mellan dimensionerna hos interferensfransarna och hos ljuskällan,
så att ytterligt fina band icke kunna uppstå annat än då ljuskällan
upptar en nästan omärklig synvinkel; därför är det kanske ej
förmätet att hoppas att, om man stöder sig på denna princip
och t. ex. med hjälp av två breda, vitt åtskilda spalter
åstadkommer interferensfransar i brännplanet till de stora instrument som
användas för observation av stjärnorna, man skall kunna erhålla
upplysningar om stjärnornas vinkeldiametrar.»
Några år därefter försökte Stéphan utföra en undersökning
enligt ovan skisserade metod. Han observerade med Foucaults
stora teleskop i Marseille, vars objektiv hade en öppning av 80 cm:s
diameter. Därframför anbragtes en skärm, försedd med två
öppningar på ett inbördes avstånd av 65 cm. Med detta instrument
genommönstrade Stéphan under ett års tid alla ljusstarka
fixstjärnor t. o. m. tredje storleken och fann i samtliga fall tydliga
interferensband. Han drog på grund därav den slutsatsen, att
ingen av dessa stjärnor har en vinkeldiameter som uppgår till
0".l58.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
