Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A. Michelson av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michelson tog upp samma problem till behandling år 1890 och
utredde först dess teori tämligen ingående. Som bekant finns det
för de optiska instrumentens upplösningsförmåga en gräns, som
betingas av att ljusvågorna ej äro oändligt korta utan ha en viss
storlek. En stjärna, sedd genom en astronomisk tub, visar sig ej
som en lysande punkt utan ter sig, tack vare ljusets böjning,
som en liten skiva, omgiven av ringar. På grund av att ljuset
sålunda tränger in på den geometriska skuggans område, blir det
omöjligt att även med de kraftigaste förstoringar särskilja två
stjärnor, som ligga mycket nära varandra. En kikares
upplösningsförmåga beror ju i själva verket av objektivets diameter.
Teorien lär att, om man i en astronomisk tub skall kunna se två
stjärnor åtskilda, så får deras vinkelavstånd ej understiga
kvantiteten 1.22 ^, där Å är ljusets våglängd, D objektivets diameter.
Om man täcker objektivet med en skärm, försedd med två
spalt-öppningar, så uppstå interferensfransar i fokalplanet, när tuben
riktas mot en stjärna. Vi ha ju en variant av Youngs bekanta
interferensförsök. Avståndet mellan två på varandra följande
F’ Å ■
band är —o—, där F är objektivets fokaldistans, Å våglängden
A
och A avståndet mellan spaltöppningarna. Är det en
dubbelstjärna, som observeras, så åstadkommer vardera av dess båda
komponenter ett system av fransar. Om avståndet mellan
spaltöppningarna avpassas rätt, kan det hända att det ena systemets
ljusa band sammanfalla med det andras mörka, så att man ser
blott en ljus linje utan några mörka avbrott. Detta inträffar, om
den ena stjärnans centralband sammanfaller med den andras
första mörka band. Om vinkelavståndet mellan stjärnorna är a,
så är då
F X k
F • a — —varav föijer att a = .
å A A A
A, avståndet mellan skärmens spalter, kan vid denna anordning
på sin höjd vara lika med objektivets diameter. En kikare, vars
upplösningsförmåga är ^ kan således med denna metod ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
