Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anisotropa vätskors rörelse av docent A. Anzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na lösning fått utbreda sig på vattenytan bildas filmen vid
lösningsmedlets avdunstning. Langmuir, Marcelin o. a. ha
närmare studerat dessa skikts egenskaper. Enligt deras uppfattning
består filmen av orienterade molekyler; de riktande krafterna
äro omättade restvalenser. Langmuir ger en detaljerad
beskrivning på några sådana molekyler. Vid oljesyran t. ex. utgör
kar-boxylgruppen molekylens aktiva del, under det kolvätekedjan
är inaktiv. Vid kontakt med vatten inrikta sig molekylerna så,
att deras kolvätekedjor inbördes bli parallella och riktade
vinkelrätt mot vattenytan med karboxylgruppen mot vätskan. Då nu
i homologa serier t. ex. palmitinsyra, stearinsyra och cerotinsyra
karboxylradikalen blir konstant under det att CH3-gruppen ökar,
böra ekvivalenta mängder av dessa syror lämna fläckar på vatten,
vilkas ytor äro lika stora, men vilkas tjocklek variera
diskontinuerligt, efterson skiktet är monomolekylärt. Detta har också
experimentellt verifierats av Langmuir och Woog. Mätningar av
dylika skikts dimensioner och spänningarna i desamma kunna
ge värdefulla upplysningar om molekylernas dimensioner,
krafterna mellan dem samt atomernas gruppering inom molekylen.
Fransmännen Woog och Trillat ha använt röntgenstrålar vid
studiet av förhållandena vid vissa ämnens kontakt med fasta
kroppar och därvid kommit till ytterst intressanta resultat. Om
t. ex. ett fett eller en olja pressas mot en glas- eller metallplatta
ordna sig molekylerna i skikt, vilka äro inbördes lika tjocka och
parallella med ytan. I varje skikt äro molekylerna parallella med
varandra och stå vinkelrätt mot skiktytan. Undersökningen av
preparatet sker enligt vridkristallmetoden. Ett lämpligt avbländat
knippe röntgenstrålar får falla på glasplattan, vilken vrides kring
en axel i sitt eget plan och vinkelrät mot strålknippet. Plattan
genomlöper alltså alla inställningar mot den infallande strålen.
Det visar sig, att man därvid får ett spektrum, som är
sammansatt av en serie linjer, erhållna genom röntgenstrålarnas
reflektion mot de parallella skiktytorna. Ur dessa spektrallinjer kan
avståndet mellan skikten beräknas ur Bragg’ska lagen. Vidare
har Trillat av intensitetsfördelningen i de olika reflektionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
