Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anisotropa vätskors rörelse av docent A. Anzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vall »strukturområdet». Efter detta följer ett område, inom vilket
vätskan förhåller sig normalt, alltså svarande mot en konstant
viskositet. För ännu högre värden på hastighetsgradienten
inträder turbulens, karakteriserad av variabel och stegrad
viskositetskoefficient. De två sista intervallen kallar Oswald
»Poiseuille-området» och »turbulensområdet». Dessa återfinnas även hos de
normala vätskorna; däremot är strukturområdet karakteristiskt
för de anisotropa vätskorna.
Hos flera vätskor markeras strukturområdets avslutning
genom en utpräglad diskontinuitet.
Som redan sagts uppvisa ett stort antal vätskor
strukturviskositet. Utom de förut nämnda kunna vidare anföras
ammoniumoleat, natriumstearat, stärkelseklister och flera färgämnen. De
vegetabiliska smöroljorna äro i regel starkt strukturviskösa, de
mineraliska däremot svagare. Det förtjänar framhållas att
sådana tillsatser, som i tekniken användas för att förbättra
smörjoljor, öka deras strukturviskositet.
MIKROSKOPISKA ANOMALIER.
I många fall har man experimentellt kunnat komma till
klarhet om själva molekylgrupperingen inom vätskan, såväl
orientering i tunna skikt som sådan, vilken, utgående från en
begränsningsyta, sträcker sig till stort djup in i vätskan. Nedan skall blott
givas en kort översikt över sådana experimentellt iakttagna fakta,
vilka stå i direkt samband med hypoteser, som i det följande göras
för grundläggandet av en teori över de anisotropa vätskornas
rörelse. För en allsidig översikt av den rikhaltiga litteraturen i
dessa intressanta frågor kan hänvisas till monografier av Adam,
RlDEAL och HALLE.
Redan genom äldre arbeten av Rayleigh, Devaux, Labrouste
o. a. är det bekant, att flera oljor, fettsyror och alkoholer kunna
utbredas på en vattenyta i en tunn film, vars tjocklek i de flesta
fall uppgår till blott en molekyllängd. Är ämnet flytande erhålles
filmen helt enkelt genom att släppa en droppe därav på
vattenytan. Fasta ämnen lösas i ett lättflyktigt lösningsmedel. När den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
