Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
definiera på liknande sätt som nyss vid värmeledningen g såsom
kvoten mellan den verkligen överförda rörelsemängden i
tangentiell led till den som beräknas under förutsättningen att
molekylerna efter kollision med ytan spridas diffust d. v. s. utan någon
företrädesriktning. Det kanske kan förtjäna påpekas, att
antagandet B, genom vilket ackomodationskoefficienten för
värmeledningen först infördes, tydligen ej kan ge någon förklaring till
glidningen, då ju enligt detta antagande varje rörelseriktning hos
de utgående molekylerna är lika sannolik.
De olika försöken att bestämma g ha gett rätt divergerande
resultat. Så ha Timiriazeff, Blankenstein och Millikan
lyckats påvisa glidning, ehuru de värden de erhållit varit endast
obetydligt mindre än 1. Av dessa fann sålunda Blankenstein
(1923) för polerade ytor av silveroxid och gaserna väte, helium,
luft och syrgas i ordning värdena 0.99, 0.99, 0.97 och 0.96 och
Millikan erhöll vid försök över friktionen mot små oljedroppar,
som utfördes i samband med den bekanta bestämningen av
elektriska elementarladdningen, för luft och vätgas värdena 0.90 resp.
0.92. Å andra sidan ha Knudsen och på senaste tid Clausing
(1930) ej lyckats erhålla något från 1 skilt värde på g vid försök
över förtunnade gasers strömning genom rör. Vid dylika försök
måste nämligen glidningen öka den pr sekund genomströmmande
gasmängden i proportionen–och på denna kvot har alltid
värdet 1 erhållits. Om en glidning verkligen existerar så kan
g endast obetydligt avvika från enheten. Däremot gäller ju för
värmeledningen, att storheten f kan antaga låga värden ända ner
till ungefär 0.2 för vätgas.
Den enklaste slutsatsen härvid vore ju, att det är den tidigare
angivna hypotesen B, som närmast motsvarar verkligheten
(avvikelserna från värdet 1 på g tillskrivas mätfel) men man kan ju
också göra det till synes föga plausibla antagandet, att
ackomodationskoefficienten för glidning och värmeledning äro två skilda
storheter. Vi skall nedan se hur de försök man gjort att finna en
kinetisk förklaring till ackomodationskoefficienten ge ett gott
stöd för detta sista antagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
