Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ögonblicket lämna åt sidan för att i någon mån återkomma till
den längre fram.
Studera vi en molekyl, A, som utifrån infaller mot en kropp bör,
som ovan framhållits, denna molekyl när den kommer i närheten
av kroppens yta, först påverkas av en attraherande kraft. Denna
kraft bör växa i styrka ju närmare A kommer ytan, bör passera
ett maximum och sedan sjunka till noll i ett läge som vi vill kalla
för jämviktsläget. Det arbete som attraktionskrafterna ha
uträttat när A når jämviktsläget ha överförts i kinetisk energi
fördelad mellan A och ytans atomer. Den kinetiska energien hos A
kommer att föra A förbi jämviktsläget in i ett område där den
påverkas av en repulsion och A:s hastighetskomponent vinkelrätt
mot ytan kommer att minskas till noll. A kommer därpå att
kastas tillbaka mot jämviktsläget och om dess utåtriktade hastighet
är tillräckligt stor är den i stånd att genomtränga det område där
attraktion består och lämna ytan.
Är å andra sidan hastigheten ej tillräcklig, kommer A att hållas
kvar vid ytan och kommer slutligen efter energiförlust till de
omgivande atomerna att oscillera omkring sitt jämviktsläge med en
kinetisk energi, vars medelvärde svarar mot ytans temperatur.
Det arbete som attraktionskrafterna härvid utfört på A är vad
man betecknar för den ifrågavarande kombinationens (gas-yta)
adsorptionsvärme.
Om attraktions- och repulsionskrafterna utövades av en enda
atom i ytan och om denna vore fritt rörlig kunde problemet
behandlas som om attraktionskraften vore borta och elastiska
stötar uppträdde, i vilket fall Baules resultat utan vidare skulle
kunna tillämpas.
Emellertid torde man få anse, att attraktionen i verkligheten
härrör från ett flertal atomer. Tänker vi t. ex. på en metall, så är
där som bekant den kubisk-ytcentrerade gitterformen den
vanligaste och vid en dylik yta kommer varje atom vara påverkad
av krafterna från minst fyra i allmänhet flera andra atomer.
Å andra sidan bör repulsionen kunna tillskrivas huvudsakligen
en atom. Vi vet t. ex. från kollisionen mellan fria gasmolekyler
att repulsionskrafterna avtaga mycket hastigt när avståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
