Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fatta som en övre gräns. Även i detta ogynnsamma fall har
man således att räkna med, att en viss bråkdel av de infallande
molekylerna adsorberas vid ytan.
De bestämningar av ackomodationskoefficienten, för vilka vi
tidigare redogjort, måste alla anses gälla värmeutbytet mellan en
gas och ett adsorberat gasskikt. Det borde därför vara av intresse
att från den Langmuirska synpunkten betrakta reflexion och
adsorption av gasmolekyler vid en yta täckt med ett adsorberat
skikt av gasen. Fallet borde tydligen närmast inrangeras under det
Langmuirska fallet 1, där ju de kolliderande partiklarna ha lika
massor. Emellertid kommer en dylik betraktelse att vila på rätt
lösa grunder, då vår kunskap om det adsorberade gasskiktet trots
allt är ganska ofullständig. Så mycket är dock klart, att där måste
existera ett sammanhang mellan ackomodationskoefficienten och
det adsorberade skiktet. Av denna anledning kan det vara av
värde, att något beröra de uppfattningar man gjort sig angående
dettas natur.
DET ADSORBERADE GASSKIKTET.
Enligt Langmuir kunna molekylerna icke intaga en helt
godtycklig plats på den adsorberande ytan, utan denna antages pr ytenhet
äga ett visst antal »elementarceller», som motsvara ytans struktur
och där varje cell är i stånd att adsorbera endast en molekyl
(i det allmänna fallet kan det finnas olika arter av celler). Träffar
en molekyl en redan besatt cell går den momentant tillbaka till
gasfasen. Träffar den en obesatt cell, så finnes där en viss
sannolikhet för att den skall adsorberas (Langmuir är i allmänhet böjd
för att sätta denna = 1) och en viss sannolikhet för att den skall
reflekteras. De adsorberade molekylerna antagas enligt Langmuir
hållas kvar vid ytan ett tidsmoment innan de på nytt emitteras.
Den tid som i medeltal (där medeltalet tages över samtliga
infallande molekyler) förflyter mellan adsorptions- och
emissionsögonblicket kallas adsorptionstiden. Vi vill längre fram
återkomma något till detta begrepp. En strängare teoretisk
behand-1 ing byggd på den Langmuirska uppfattningen har givits av Fren-
4—322867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
