Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetet berör ackomodationskoefficienten för rotationsenergien
och går ut ifrån det sakförhållandet, att intensiteten hos
bandlinjerna i en gas molekylspektrum står i ett entydigt sammanhang
med fördelningen av rotationsenergien hos gasmolekylerna i icke
erregat tillstånd, vilket öppnar möjligheten att ur intensiteten
i spektrum avläsa fördelningen av rotationsenergien.
I princip går man därvid till väga på följande sätt: en förtunnad
gas, som befinner sig mellan två väggar av olika temperatur,
tvingas att lysa på elektrisk väg och det utsända spektrum
fotograferas. Förtunningen är driven så långt att kollisionerna i
gasen kunna försummas. Ändringen av rotationsenergien äger
härför rum endast vid väggarna, med vilkas
ackomodationskoefficient den alltså måste sammanhänga. I gasen erhåller
man två molekylströmmar, av vilka den ena går från den varma
till den kalla väggen och den andra i motsatt riktning. Den
vid utmätning av den fotografiska plåten erhållna
intensitetsfördelningen svarar mot en överlagring av de båda
strömmarnas fördelningar. Den kan uppdelas på var och en av dessa,
om intensitetsfördelningen för den ena är bekant och dessutom
förhållandet mellan antalet molekyler pr cm3 hos de båda
strömmarna är känt.
Undersökningar av Ornstein, van Wijk och andra ha vid
mätningar på kväve visat, att intensitetsfördelningen inom de
negativa banden och inom den andra positiva gruppen i all stränghet
_ E
förhålla sig som A • e Vt , där A är produkten av
övergångssannolikheten och utgångsnivåns statistiska vikt och E är
rotationsenergien. Intensitetsfördelningen är alltså i detta fall känd och
den andra erforderliga faktorn kan beräknas ur
försöksapparatens dimensioner, väggarnas temperatur och ett plausibelt värde
på ackomodationskoefficienten för den translatoriska energien.
Innan vi redogöra för de resultat van Wijk härvid nått, vill vi
lämna en kort beskrivning av den använda apparaten, som är
schematiskt återgiven i fig. 3. Den består av två koaxiala kvartsrör
A och B på avståndet 1 mm från varandra. Det yttre B är täckt
av en platinaspiral för uppvärmning av röret med elektrisk ström,
det inre A är försett med vattenkylning. Temperaturen hos A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
