Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över atomkärnans konstitution av prof. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan vara och där g (I) är en faktor av samma slag som Landes
uppspaltningsfaktor vid den anomala ZEEMANeffekten (g(I)^I).
Ur en jämförelse med uttrycket för elektronmagneten framgår,
att kärnans magnetiska moment, ifall detta förorsakas av
roterande protoner och neutroner, måste vara mycket (c^l,800
ggr) mindre än denna. Förekomsten av en dylik liten kärnmagnet
möjliggör en svag magnetisk koppling mellan kärnan och
elektronhöljet. Då nu multiplettstrukturen i atomspektra (t. ex.
Nadubletten D1D2) tolkas genom den magnetiska kopplingen mellan
elektronspinnet och elektronhöljet i sin helhet, kunna vi vänta,
att en likartad koppling mellan kärnspinnet och elektronhöljet
ger upphov till en hyperfinstruktur, vars storlek förhåller sig till
multiplettuppspaltningen enligt ovan nämnda proportion. Detta
förhållande stämmer ganska väl med erfarenheten.
Om vidare atomkärnan, såsom framgår av den radioaktiva
processen och atomsprängningsförsöken, utgör ett komplicerat
system av elektroner, protoner och a-partiklar, ligger det nära
till hands att förmoda, att det elektrostatiska fältet i dess
omedelbara närhet uppvisar märkbara avvikelser från det till en
punktformig laddning svarande Coulombska fältet. I så fall bör detta
förhållande ge sig till känna vid en jämförelse mellan spektra
tillhörande olika isotoper av samma grundämne, varför vi i korthet
vilja beteckna denna effekt såsom en isotopiförskjutning. I det
följande behandlas de båda effekterna var för sig.
SPEKTRALLINJERNAS MAGNETISKA
HYPERFINSTRUKTUR.
Växelverkan mellan atomkärnans magnetiska moment /t och
det av elektronhöljet i kärnan inducerade magnetfältet H(o)
ger upphov till följande lilla energibidrag:
j W = iArH(o)...........(1)
vilket åstadkommer spektraltermens uppspaltning uti ett antal
komponenter, svarande till kärnmagnetens diskreta inställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
