Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över atomkärnans konstitution av prof. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,000 Gauss), uppspaltas varje term i 2F+1 komponenter, svarande
till F-vektorens olika inställningar i förhållande till fältriktningen.
Detta förhållande erbjuder ytterligare en metod för bestämning
av kvanttalet I. Ökas nu det yttre fältets styrka nedbrytes den
svaga kopplingen mellan kärnspinnet och elektronhöljet, så att
dessas impulsvektorer var för sig inställas till fältets riktning.
Därvid yppa sig kärnspinnets 27 + 1 olika inställningar till
Fig. 3. Hyperfinstrukturen hos linjer, tillhörande In och TI. Den övre delen
av figuren visar termschemat, den undre hyperfinsrukturen och
intensitetsfördelningen.
magnetfältet uti rasterliknande linjegrupper innehållande
motsvarande antal komponenter. En mera ingående redogörelse för
dessa och andra intressanta strukturundersökningar skulle
emellertid föra oss utanför området för de här betraktade problemen.
En kvantitativ teori för hyperfinstrukturen, med utgångspunkt
från (1), tager sikte på en bestämning av atomkärnans magnetiska
moment /u. Denna uppgift fordrar emellertid en beräkning av
magnetfältets styrka H(o) i kärnan, kombinerad med resultaten
från undersökningarna över spektrallinjernas hyperfinstruktur.
En dylik beräkning kan företagas, då vi känna den till
elektronrörelsen svarande strömtätheten i olika punkter av elektronhöljet,
varefter H(o) erhålles på bekant väg genom integration över
samtliga elektronhöljet omfattande volymelement dV:
E(o)
LUV
(5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
