Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över atomkärnans konstitution av prof. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppgifter om strömtätheten erhållas ur beräkningar över det
ostörda elektronsystemets egenfunktioner. Därvid är att märka
att endast de elektroner, vilka icke befinna sig i avslutade
elektronskal, de s. k. valenselektronerna, lämna ett bidrag till
strömtätheten, samt vidare enligt (5) att endast de elektrontillstånd, vilkas
strömtäthet är mera koncentrerad kring kärnan lämna ett
märkbart bidrag till hyperfinstrukturen. På grundval härav har
utförts beräkningar över de enklare fallen med en och två
valenselektroner (dubblett, singlett och tripplettermer) utav Hargreaves,
Fermi, Goudsmit o. a., varvid erhållits resultat, vilka i
stort sett stämma väl med observationerna. Sålunda äro de
beräknade ^-värdena av väntad storleksordning av den
bohrska magnetonen). Däremot framträder teoriens
ofullkomligheter i de variabla /^-värden, som erhållas vid beräkning ur olika
elektrontillstånd i samma atom, varmed också bortfaller intresset
att här fördjupa oss i en diskussion över de enskilda resultaten.
En betydligt mera komplicerad hyperfinstruktur möta vi uti
spektra av de atomslag, som äro sammansatta av två eller flera
isotoper. Förutsättningslöst kunna vi ju antaga att isotoperna
uppvisa olikheter inte enbart i kärnans elektriska fält utan även
i avseende på kärnspinnets storlek. Att så är fallet, visa
undersökningarna över Cd- och Hg-spektra. Den i figur 4 givna
schematiska teckningen av hyperfinstrukturen hos Cd-linjen X 4,800
visar en intensiv centrallinje omgiven av svaga satelliter.
Noggranna intensitetsmätningar visa nu att intensitetsförhållandet
mellan dessa komponenter är i överensstämmelse med det av
Aston bestämda blandningsförhållandet mellan Cd-isotoperna,
ifall vi tillskriva centrallinjen de jämna isotoperna 110, 112, 114
och satelliterna de udda isotoperna 111, 113. De förra skulle i så
fall sakna kärnspin (1=0), de senare åter besitta ett dylikt med
I = 1/2, Naturligtvis stöder sig denna tolkning på
undersökningar över ett stort antal andra Cd-linjer. En ytterligare
komplicerad hyperfinstruktur uppvisa Hg-linjerna, vilken låter sig
tolkas ifall vi tilldela de udda isotoperna 199, 201 respektive
kärnspin 1/2> 3/2i medan de jämna isotoperna 198, 200, 202, 204 sakna
ett dylikt. Schyler och hans medarbetare vid Potsdamlabora-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
