Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans kondensation i atmosfären och molnens konstitution av docent H. Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete, men säkerligen också i den omständigheten, att de
nyupptäckta radioaktiva fenomenen troddes giva förklaring på snart
sagt allt dunkelt inom de fysikaliska vetenskaperna. En
teoretisk utredning av bestämda andra kärnors verkan hade icke
givits. Lenards undersökningar över icke avdunstande
komplexer var början, men dessa beaktades icke på vederbörligt sätt.
Denna snabbskiss av den historiska utvecklingen av våra
föreställningar angående betingelserna för kondensationen av en
ånga är ingalunda fullständig och syftar endast på att giva
huvudpunkterna i utvecklingen av ett viktigt geofysikaliskt och
fysikaliskt problem.
Den följande uppsatsen avser att lämna en kort beskrivande
redogörelse av några av författarens egna undersökningar dels
rörande uppkomsten av moln eller dimma1 och dels rörande några
märkliga resultat med hänsyn till molnens konstitution och
nederbördsbildningen, som under dessa arbeten upptäcktes. Jag väljer
därvid det kanske mindre allmänt använda sättet att framställa
problemen så som de så småningom under arbetets gång tedde sig
för mig. Därigenom tror jag mig i stånd att inom denna ram
göra utredningen klarare, vilket må anföras som ursäkt, om
framställningen skulle synas alltför personligt färgad.
DIMFROST.
Studier på Pårtetjåkho. Inhöljes bergstoppar under 0° av moln
avlagras mot vinden ismängder. Dessa avlagringar voro sedan länge
kända på kontinenten från t. ex. Broeken och Alperna, i Skottland
från Ben Nevis. I Sverige hade professor A. Hamberg studerat
dessa avlagringars betydelse som nederbörd och uppsatte vid
sitt observatorium på Partetjåkko (fig. 1 och 2) kopparkulor
för mätning av mängden avlagringar. Under åren 1914—1916
arbetade jag vid detta observatorium och kom genast från början
att intressera mig för dessa storslagna fenomen från fysikalisk
synpunkt. Det första problem, som ställde sig, var följande:
1 Med dimma menas här alltid dimma runt bergstoppar alltså för
låglandsbefolkning moln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
