Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans kondensation i atmosfären och molnens konstitution av docent H. Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Log är naturliga logaritmen
R1 är vattenångans gaskonstant
s är kapillaritetskonstanten, funktion av a3 och n
r är droppens radie, funktion av n
T är absoluta temperaturen
v’ är lösningens sp. volym, funktion av «3 och n
Vid följande framställning betraktas alltså lösningar.
Saltet tankes föra så mycket vatten, att kärnan är löst.
Fysikaliskt sett är det utan vidare klart, att en kurva som denna
formel 9 föreställer måste gå genom ett maximum, som ligger
över ångtrycket för mättad ånga, och därpå närma sig detta
asymptotiskt. Formeln giver det matematiska uttrycket härför.
För olika värden på a3 är i fig. 27 formeln 9 uppritad som en
funktion av n vid 0°. Man ser därav, att maximet med avtagande
a3 blir större och förskjutes mot mindre n. Vid denna beräkning
har jag räknat, som om alla salter vore NaCl, och har
genomgående antagit en dissociation av 75 %. Ett sådant antagande
är naturligtvis icke i överensstämmelse med verkligheten, men
de då erhållna ångspänningarna för NaCl stämma väl med
experimentellt erhållna värden även vid koncentrerade lösningar. De
små cirklarna motsvara lösningens eutektiska punkt. Redan då
ha en del havssalter utfallit. Under den eutektiska punkten är
kurvan fiktiv. Om dess förlopp här vet man icke mycket, men de
undersökningar, som Lenard publicerat över komplexa
molekyler torde giva vid handen, att ångtrycket alltjämt sjunker även
här, då allt fler salter måste befinnas olösta.
Tydligt framgår, att den mycket lilla koncentration, som funnits,
är fullt tillräcklig att förklara köndensationen på saltpartiklarna.
Den lilla övermättning, som vid maximal ångspänning erfordras
är icke tydligt påvisbar med våra instrument t. o. m. om
saltkärnan vore av storleken ax3 2-10. Den minsta funna saltkärnan
har en massa av axz • 2-6.
Om nu ett stort antal olika stora saltpartiklar finnas i
atmosfären, inträder vid t. ex. adiabatisk avkylning av uppstigande
luft kondensation först på alla partiklar. Ju mindre saltkärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
