Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans kondensation i atmosfären och molnens konstitution av docent H. Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid skola finnas droppar, som vuxit på saltpartiklar av en
bestämd storlek. Alltså bör detta moln också innehålla lika stora
droppar. Fortsätter luften att strömma uppåt, bliva de bildade
dropparna, som ha en viss fallhastighet, efter, och de närmast
mindre partiklarna träda åter i verksamhet, och så bildas ett nytt
molnskikt över det förra. Så fortsätter det med bildningen av
flera molnskikt över varandra. Om vi nu antaga, att dropparna
i alla dessa skikt äro lika stora, vilket mina mätningar i moln och
på olika höga bergstoppar från 904 till 3,104 m i själva verket
ha visat, måste koncentrationen av Cl avtaga med höjden. Detta
förutsade författaren redan 1926, och det har nyligen bekräftats
genom analyser på Sonnblick (av författaren och andra) och
Zugspitze. Genom saltpartikelteorien kan under förutsättning av
kontinuerlig kondensation alltså den kända uppdelningen av
molnen i etager på olika höjder utan svårighet förklaras.
Vi fingo förut veta, att droppstorleken i molnen växla i olika
flikar inom stora gränser. Vidare visade en undersökning av
koncentrationen, att denna var oberoende av droppstorleken.
Detta borde ju fullständigt strida mot föregående framställning
om molnetagerna. Man kunde ju föreställa sig en kontinuerlig
följd av olika stora saltpartiklar och alltså även en kontinuerlig
följd av Cl-koncentrationer, som skulle visa sig vara en funktion
av droppstorleken. Emellertid dök värdet 3.5 mg per liter mycket
ofta fram oberoende av droppstorleken. Detta faktum tycktes
tala därför, att alla de mycket olika droppstorlekar, som deltogo
i bildningen av dimfrost vid ett bestämt tillfälle hade samma
koncentration. I detta fall måste de olika stora dropparna innehålla
olika stora saltpartiklar. Vore nu koncentrationen konstant,
och man förut funnit att dropparna kunde indelas i grupper så
att massorna i varje grupp förhölle sig som 2n, måste i själva
verket också saltpartiklarna förhålla sig som 2n dock under
förutsättning att vid ett tillfälle endast en grupp avlagrade dimfrosten.
Det lät lätt visa sig, att den s. k. 3-gruppen avlagrade dimfrost.
Att de övriga grupperna icke gjorde det, kunde jag icke på den
tid, det förunnades mig arbeta med dessa ting, uppvisa. Det gavs
ett sätt, på vilket en förklaring till dessa fenomen kunde givas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
