Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskaper handla om rummet, de icke med ordet »rum» mena
samma sak. Om det kan sägas, att psykologiens rum är det
samma som det allmänmänskliga rummet, så äro däremot
matematikens många olika rumsformer ingalunda identiska med detta
allmänmänskliga rum. Och vad fysikens rum beträffar, så
överensstämmer det varken med det allmänmänskliga rummet eller
med något av de matematiska rummen. Den uppgift jag här
ställt mig är att söka belysa fysikens rumskonstruktion. Jag
måste därvid — och detta skall ske i föredragets förra del —
granska förhållandet mellan fysikens rum och matematikens
rum. Jag skall därefter tala om förhållandet mellan fysikens
rum och det allmänmänskliga rummet. Det är mitt hopp, att
ur denna betraktelse skall framgå, att fysikens rumskonstruktion
utgör fortsättningen av den psykiska process, genom vilken vi
alla i den späda barndomen kommit fram till den
allmänmänskliga föreställningen om det tredimensionala rummet.
På psykologien vilar som redan nämnts uppgiften att
redogöra för det sätt, varpå rumsföreställningen uppkommer. Jag
har icke anledning att ingå på detaljerna av denna utredning,
men måste erinra om några huvudpunkter. Det står till en
början fast, att föreställningen om det tredimensionala rummet
icke är medfödd, att den alltså icke genom arv fortplantas från
generation till generation. Det förhåller sig tvärtom så, att
varje individ på nytt måste ur de omedelbart givna
sinnesintrycken arbeta fram föreställningen om det tredimensionala rummet.
Psykologien redogör för de olika moment, som äro att urskilja
vid detta arbete. För mig är ett av dessa moment av ett
särskilt intresse. Den rumsföreställning, som vi alla bära med oss,
vilar bl. a. på en uppmätning av det lilla hörn av rummet, som
omgav oss på den tid, då denna föreställning utbildades. Den,
som har sett ett litet barn, vet, hur denna mätning tillgår.
Barnet sträcker, redan innan det kan gå, sina armar mot varje
föremål, som väcker dess uppmärksamhet. Redan härigenom
ut-föres en första mätning av omgivningen. Då barnet sedan kan
gå, utsträckes området för mätningen, och samtidigt ökas dess
noggrannhet. Förutsättningen för denna mätning är uppenbar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
