Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De höga tryckens fysik av fil. lic. J. Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressanta detaljer, om man jämför olika gaser. Sålunda visar
sig helium, som vid lägre tryck är mera kompressibelt än kväve,
bliva mindre kompressibelt vid högre tryck än c:a 12,500 atm.
Sannolikt beror detta på att den större, mera komplicerade
kvävemolekylen har bättre möjligheter till deformering än den
mindre och enklare heliumatomen. Av samma skäl blir
ammoniak (med 10 elektroner) vid tryck över 6,800 atm. mindre
kompressibelt än argon (med 18 elektroner).
Det är även anmärkningsvärt att tätheten hos väte vid
15,000 atm. och +65° C är 0.1301, medan fast väte vid 1 atm.
och —259.9° C blott har tätheten 0.076. Då man bör vänta sig
en ytterligare volymsminskning, om den 65° varma vätgasen
(vid 15,000 atm.) kyles ned till —259.9° kan man sluta sig till
en mycket hög kompressibilitet hos fast väte. I analogi till det
föregående kan även slutas att fasta ädelgaser ha ännu högre
kompressibilitet och att fast xenon måhända är det mest
kompressibla elementet av alla (bortsett från de radioaktiva
emanationerna).
Att man verkligen kan tala om en kompression av molekylen,
som börjar inträda vid 15,000 atm., framgår bl. a. därav, att
kvävgas då (+65° C) har tätheten 1.102. Enligt kinetiska
gasteorien beräknas molekylernas fria medelväglängd vara
3.80 • 10–8 cm. Men för att ett så stort antal molekyler (räknade
som sfärer i kubiskt rymdgitter) skola få plats, måste deras
centra ligga på avståndet 3.47.10-8 cm, medan molekyldiametern
skulle vara 3.56-10-8 cm.
VÄTSKORS KOMPRESSIBILITET.
Vätskornas kompressibilitet har studerats av T. W. Richards
och hans medarbetare (1903 o. f.) med hjälp av en i ett
tryckkärl placerad piezometer, där en känd kvicksilvermängd
komprimerades samman med vätskan och en elektrisk
kontaktanordning möjliggjorde vetskapen om, när en viss
volymsminskning hade inträffat. Med kännedom om kvicksilvrets
kompressibilitet var det lätt att beräkna vätskans. Ett stort antal vät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
