Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar av de ferromagnetiska metallernas fysikaliska egenskaper av prof. G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921.) Det bör emellertid framhållas, att, i den mån en verklig
atomteori för ferromagnetismen utvecklar sig, de ferromagnetiska
legeringarna, där man kan studera de ferromagnetiska
atomslagens uppträdande i varierande omgivningar av andra atomer,
måste få ett ökat intresse. Av allt att döma äro vi nu vid den
punkt, där vi för den närmaste framtiden ha särskilt mycket att
hoppas just av undersökningarna å legeringar. Tiden är dock
ännu icke mogen för en översikt av deras egenskaper efter mera
teoretiska linjer.
NYA TEKNISKA LEGERINGAR.
För en kort översikt av de nyare tekniska magnetiska
materialens egenskaper och användningsområden anknyta vi i fig. 1
till det välbekanta magnetiseringsdiagrammet för en
ferromagnetisk substans med magnetiseringen / per cm3 (eller a per gram.)
som funktion av den inre fältstyrkan i provet H. Kurvan abocd,
den s. k. kommuteringskurvan, erhålles, då man utgående från
omagnetiserat material (7 = 0 vid H=0) under oupphörlig
omkastning av fältriktningen långsamt ökar fältstyrkan. Kurvan
defaghd eller hysteresisslingan visar den väg, efter vilken
magnetiseringen ändras, då fältstyrkan efter full uppmagnetisering ändras
kontinuerligt. Den av slingan inneslutna ytan, vars storlek
särskilt bestämmes av koerzitivkraften oh och remanensen oe, är
som bekant ett mått på det vid en cykel i värme omvandlade
magnetiseringsarbetet, hysteresförlusten.
För elektriska maskiner och transformatorer önskas mjukt järn
med minsta möjliga hysteresförluster. Vid sekelskiftet var det
svenska mjuka järnet det i detta avseende fördelaktigaste, men
har senare i starkströmstekniken ersatts med järn legerat med
1—4 % Si. Det kisellegerade järnet har framför allt den fördelen
att det har ett större elektriskt ledningsmotstånd, varigenom de
vid sidan av hysteresförlusterna uppträdande
virvelströmsförlusterna kunna hållas vid lägre värden.
För permanenta magneter önskas stor remanens och stor
koerzitivkraft, och ett materials godhet i detta avseende anges ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
