Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare teorier för ferromagnetismen av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sering. Vidare äro de bägge motsatta, med hexagonala axeln
parallella, magnetiseringsriktningarna lika sannolika, så att
kristallen utåt förefaller omagnetisk. Pålägges ett yttre fält längs
hexagonala axeln, blir kristallen i sin helhet magnetiserad i
motsvarande riktning. Denna sker ej genom vridning av
elementarområdena utan genom sådan förskjutning av gränserna hos
desamma, att områden magnetiserade i fältriktningen växa på
bekostnad av motsatt magnetiserade. För denna magnetisering
fordras blott försvinnande litet fält och motsvarande liten
energiförbrukning. För magnetisering i annan riktning erfordras
däremot viss energiförbrukning och motsvarande styrka hos yttre
fält, vilken såsom Heisenberg visat, kan beräknas på grundval
av Blochs föreställning. Härvid har bl. a. ernåtts god
överensstämmelse med vissa experimentella resultat av japanen Kaya
och andra forskare beträffande magnetisering av enkristaller.
De magnetiska växelverkningarna lämna även förklaringen till
magnetostriMionen, i det den mot dessa växelverkningar svarande
energien väsentligen ändras vid en deformation av den
ferromagnetiska kroppens kristall gitter. Den HEiSENBERG’ska teorien
för magnetostriktionen (omnämnd i prof. Borelius uppsats)
anknyter direkt till Blochs uppfattning av de redan av Weiss
postulerade, spontant magnetiserade elementarområdena.
Vid de ferromagnetiska material, med vilka man i allmänhet
har att göra, är magnetiseringen ej längre en entydig funktion
av yttre fältets storlek och riktning. Pålägges ett yttre fält H,
växer magnetiseringen med växande fältstyrka till ett visst
mättningsvärde, och avtar sedan med avtagande fältstyrka.
För H=o ha vi kvar den remanenta magnetiseringen. Växer
sedan fältet i motsatt riktning, försvinner denna vid viss
fältstyrka (koercitivkraften). I oscillerande fält anges
magnetiseringens beroende av fältstyrkan av den bekanta
hysterisisslingan.
För att kunna förklara dessa fenomen måste man taga hänsyn
till den mikrokristalliniska strukturen hos hithörande material.
Det kan inträffa, att mikrokristallerna äro större än de
elementarområden, som Bloch betraktar i sin nyss omnämnda teori, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
