Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare teorier för ferromagnetismen av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande till dessas växelverkan, kan bortses från den senare, så
att Heisenbergs teori blir tillämplig. En verkan av liknande
art och storleksordning är den mellan elektronmagneterna och
elektronbanornas magnetiska moment. Dessa senare kompensera
varandra visserligen i genomsnitt, som förut framhållits, men
ingalunda med nödvändighet för varje särskild atom, och en
verkan av angivet slag är därför möjlig.
Låt oss först betrakta en ferromagnetisk enkristall, ex. ett
stycke rent järn, som utgör en enhetlig kristall. Vi antaga
kristallen magnetiserad till mättning genom påläggande av yttre
fält. Beräknar man nu den energi, som svarar mot de nämnda
magnetiska växelverkningarna, finner man, att den i motsats
till vad fallet är för utbytesenergien väsentligen beror av
magnetiseringens riktning i förhållande till kristallaxlarna. Det visar
sig, att minsta värdet på denna energi svarar mot de fall, då
magnetiseringsriktningen överensstämmer med någon av axlarna
i gittrets elementarkub. (Järn kristalliserar som bekant i kubiskt
gitter.) För kobolt, som kristalliserar hexagonalt, svarar
hexa-gonala axeln mot minsta magnetiska energi. Hos järnkristaller
äro därför de kubiska kristallaxlarna, hos kobolt hexagonala
axeln riktningarne för lättaste magnetisering, d. v. s. det fordras
mindre yttre energi för att magnetisera kristallerna i dessa
riktningar än i andra.
Genom hänsynstagande till de magnetiska växelverkningarna
kan magnetiseringskurvan (magnetiseringens beroende av yttre
fältstyrkan) för enkristaller förklaras. Speciellt kan man förstå,
varför en enkristall, som ej påverkas av ett yttre fäit, har ett
praktiskt taget försvinnande magnetiskt moment. Låt oss först
betrakta förhållandena vid kobolt, vilka äro enkla på den grund
att blott en riktning (hexagonala axeln) för lättaste
magnetisering finnes. Såsom på teoretisk grundval härletts av Bloch,
består kristallen till följd av de magnetiska växelverkningarna av
trådformiga elementarområden, var för sig magnetiserade till
nära mättning (spontan magnetisering). Magnetiseringens
riktning ävensom elementarområdenas största utsträckning faller,
då intet yttre fält verkar, utefter riktningen för lättaste magneti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
