Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den nya atomfysiken av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åren 1922—1924 visade sig otillräcklig för systematiseringen
av spektra. Här kan nu som den nya atomfysikens första
stora insats nämnas, att på dess grundval, noggrannare
uttryckt på grundval av läran om impulsmomentet och läran om
spinnet, en, så vitt nu är bekant, fullständig systematisering
av alla atomspektra varit möjlig. Det är ännu icke så, att
man på teoretisk väg kan bestämma lägena av ett
grundämnes spektrallinjer, vätet härvid undantaget. Men däremot kan
man på teoriens grundval uppgöra ett schema för alla
spektrallinjer, som kunna emitteras av ett grundämne, och dessa
schemata ha visat sig eminent nyttiga för tolkningen av de
spektroskopiska iakttagelserna. Läran om spinnet har i
detta kapitel av atomfysiken en fast empirisk grundval.
Det har ovan nämnts, att det enligt den nya atomfysiken
icke är möjligt att exakt förutsäga en partikels rörelse. Vad
teorien kan ge, är blott en utsago om sannolikheten för att
partikeln vid en viss tidpunkt befinner sig på ett bestämt
ställe. Att denna teoriens självbesinning för vetenskapen
utgjort ett betydelsefullt framsteg, har blivit klart därigenom,
att en för den klassiska fysiken olöslig gåta nu har blivit löst.
Det är sedan länge bekant, att det radioaktiva sönderfallet
består däri, att vissa atomkärnor undergå en omvandling,
varvid utsändas fl- eller y-strålar. Här skall speciellt det slag
av radioaktivt sönderfall betraktas, som sker under
utsändande av a-strålar. Vi tänka t. ex. på radium A. Varje sekund
omvandlas en viss bestämd procent av alla radium A-atomer
på jorden under utsändande av en a-partikel. För att förstå
detta förhållande måste den klassiska fysiken anta, att
a-partikeln är bunden vid återstoden av atomkärnan med en viss
kraft. Här finnas nu två möjligheter. Överstiger
a-partikelns energi ett visst värde, måste den lämna atomkärnan, är
dess energi mindre än detta värde, måste den stanna. I förra
fallet: hur kan det ännu finnas kvar några radium
A-atomer? I det senare fallet: hur är det möjligt, att någon
radium A-atom kan sönderfalla? Det har icke lyckats, att på
den klassiska fysikens grundval besvara dessa frågor. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
