Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den nya atomfysiken av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter har kvar den genom den första mätningen fastställda
egenskapen. Det kan vara så, att den nya mätningen
förändrat atomen eller elektronen så att den första mätningens
resultat icke längre är riktigt. Om man har detta i minne,
kan man förstå en av den nya fysikens viktigaste och
samtidigt från den klassiska fysikens ståndpunkt mest paradoxala
satser. Det blev under åren 1922—1924 klart, att för
systematiseringen av atomernas spektra Bohrs teori var
otillräcklig och att jämte de av Bohr och Sommerfeld införda
kvanttalen ytterligare ett kvanttal måste införas.
Uhlenbeck och Goudsmit föreslogo 1925 att tolka detta nya
kvanttal såsom beroende på ett spin hos elektronerna, d. v. s. på
en elektronens rotation omkring en genom dess centrum
gående axel. I denna grovt mekaniska form har icke läran om
spinnet vunnit burskap inom den nya atomfysiken. Det spin,
som en elektron enligt denna skall utföra, är kännetecknat
genom en konstant rotationshastighet samt genom’ den
egendomliga lagen, att rotationsaxeln med avseende på varje
riktning i rummet har blott två inställningsmöjligheter, i det
rotationsaxelns riktning antingen måste sammanfalla med den
givna riktningen eller vara rakt motsatt däremot. För den
klassiska fysiken är denna lag orimlig. Paradoxens lösning
ligger däri, att man enligt den nya atomfysiken icke
samtidigt kan bestämma de vinklar, som rotationsaxeln bildar med
två olika riktningar. En sådan bestämning upphäver förut
gjorda bestämningar av samma art.
En teori, som kräver en så djupgående revision av
vetenskapens grundläggande begrepp, måste göra stora tjänster för att
bli accepterad. Det må i detta avseende först erinras, att den
klassiska fysiken stod fullständigt maktlös inför hela det
ofantliga material, som den spektroskopiska forskningen bragt
i. dagen. En teori, som något så när kom till rätta med detta
material, gavs först ov Bohr. Genom hans teori blev det
ådagalagt, att den PLANCKska konstanten h spelar en
huvudroll inom spektroskopien, att alltså spektrosköpiens teori måste
vara en kvantteori. Ovan har nämnts, att Bohrs teori under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
