Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt, att man hade att göra med korpuskler, som voro identiska
med dem, som redan förut visats bilda katodstrålarna,
Lenard-strålarna och den fotoelektriska strömmen. Genom dessa rön
kan den första epoken i den glödelektriska emissionens
utvecklingshistoria sägas vara avslutad. Det var klarlagt, att den rena
negativa emissionsströmmen (i högvakuum) huvudsakligen består
av elektriska enhetsladdningar, elektroner, under det att den
positiva emissionsströmmen består av vida tyngre elektriskt
laddade materiepartiklar, joner.
Genom O. W. Richardsons 1901 inledda undersökningar börjar
den kvantitativa och speciella utforskningen av den
glödelektriska emissionens fenomenkomplex. Utgående från den då nya
elektrongasteorien, beräknade han det inflytande, som
temperaturen utövar på elektronemissionen, och erhöll som resultat den
funktion, som nu vanligen helt enkelt benämnes »Richardsons
ekvation». Den experimentella undersökning av
elektronemissionens temperaturberoende, som Richardson härefter företog
(1903), verifierade till fullo det teoretiskt vunna resultatet. På
samma gång kunde han visa, att även den positiva emissionens
temperaturberoende återges med nyssnämnda funktion. Den
positiva emissionen fann han vara starkt beroende av tiden, och
under antagande att den härrörde från i glödelektroden inneslutna
föroreningar uppställde han ett uttryck, som återgav detta
beroende. Dessa resultat ha blivit tillfullo, bekräftade av de senaste
årens med förbättrade hjälpmedel företagna undersökningar.
Richardsons ekvation såsom uttryck för glödemissionens
temperaturberoende har icke endast visat sig vara ett utmärkt
hjälpmedel för den experimentella forskningen, varvid de i ekvationen
ingående konstanterna lämna en karakteristik av de undersökta
substansernas emissionsegenskaper, utan den har också verkat i
hög grad befruktande på den teoretiska forskningen. Härvid har
Richardson själv gått i främsta ledet, prövande olika teorier
vid de härledningar och smärre modifikationer av ekvationen,
som blivit en följd av hans outtröttliga strävan att lösa de med det
glödelektriska emissionsfenomenet sammanhängande frågorna,
och sålunda väsentligt bidraga till att klarlägga det fysikaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
