Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För volfram, som är den bäst undersökta metallen, är
överensstämmelsen utmärkt, för de andra erhålles som synes åtminstone
samma storleksordning på elektronfrigöringsarbetena.
Analogt till avkylningseffekten erhålles en uppvärmningseffekt
vid elektronernas inträde i anoden. På grund av svårigheter att
experimentellt bestämma de ingående storheterna har hittills ur
denna effekt icke erhållits någon noggrann bestämning av
elektronfrigöringsarbetet.
7) Richardsons ekvation ur teoretisk
synpunkt.
J. J. Thomson torde ha varit den förste som, i anslutning till
de då (omkring år 1900) uppställda elektrongasteorierna för den
metalliska ledningen, uppställde den hypotesen, att åtminstone en
del av den negativa emissionsströmmen bestode av elektroner
som, till följd av sin med temperaturen växande kinetiska energi,
förmådde lämna »modersubstansen».
Denna hypotes upptogs av Richardson, som med dess hjälp
beräknade emissionsströmmens temperaturberoende. Då den
första klassiska härledningen av Richardsons ekvation väl
överensstämmer med de experimentella resultaten och eftersom den
varit av mycket stor betydelse för många års forskningar inom
detta område, skall densamma här kort skisseras.
Richardson13 beräknar, på liknande sätt som Boltzman
tidigare gjort för gaser, antalet elektroner med ett visst
hastighetsspektrum, vilka passera en enhetsyta vinkelrät mot en
hastighetskomponent. För att ej alla elektroner skola lämna ledaren, som
hålles på konstant potential, inför Richardson hypotesen att
elektronernas potentiella energi är mindre inne i ledaren än
utanför densamma. För att kunna lämna ledaren måste elektronerna
följaktligen uträtta ett visst arbete W (»frigöringsarbetet»), lika
med differensen i de potentiella arbetena. För en elektron, som
passerar en delyta i den däremot normala »^»-axelns riktning,
gäller m • ^ = X, varvid X betyder kraftkomponenten parallellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
