Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med u-axeln, t tiden och m elektronens massa. Hastigheten u0
hos en elektron, som passerat ytan, blir sålunda
u \/u2 _l.f xdx = \/u2–.W.
Härav följer alltså att endast de elektroner förmå passera
del-2
ytan, för vilka u2 > — • W. Med hänsyn härtill blir det antal
elektroner N, som per sekund förmår genomtränga enhetsytan
00 00 00
ir —oo —oo
y-w
r m
n / -nr \—1/2 —2KW \ I k T
2 v ’ V 2 tum
• e
w
’Jr
varvid K = (2kT)~1, där k betyder Boltzmans konstant, T abs.
temperaturen, n antalet fria elektroner per volymenhet och uvz
hastighetskomponenter. Sättes
N =i a = n>\ J^-— och b = ^- erhålles
’ V 2nm k
is = a - T1/2 ■ e~~r,
Då faktorn n ingår i proportionalitetsfaktorn a, är den enligt
denna uppfattning att betrakta som en för olika substanser
karakteristisk materialkonstant.
Efter denna Richardsons första behandling av problemet ha
en hel rad teoretiska arbeten offentliggjorts. De nyare av dessa
leda alla fram till T2-formen av Richardsons ekvation. Märkligt
är, att det även var Richardson20, som inledde denna nya
uppfattning av ekvationen. Han genomförde nämligen 1914 en
härledning av densamma oberoende av elektrongasteorien och i stället
utgående från kvantstatistiska förutsättningar, och erhöll som
resultat en ekvation med ett kvadratiskt (T2) temperaturberoende
och en proportionalitetskonstant (A0) av universell karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
