Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudets registrering och reproduktion vid tonfilmen av fil. dr H. Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
placeras en elektrisk ljuddosa (s. k. pic up) med sin nål i
tonspåret. Magnetanordningen i fig. 1 kan även få representera
en dylik.1 Nålen följer ton spårets utbuktningar och svänger
alltså i sidled. Som en följd härav erhållas
induktionsströmmar i ljuddosans spole och dessa svaga strömmar ledas till en
förstärkare (högra delen av fig. 1) samt därefter till
högtalaren. Då förstärkningen givetvis kan göras mer eller mindre
kraftig, så följer att högtalarens ljudvolym efter behag kan
varieras. I många fall uppdrevs ljudstyrkan vid de första
tonfilmföreställningarna å biograferna vida över det lämpliga och
angenäma.
För att ernå full synkronism vid projektionen äro projektor
och skivbord nära förbundna, så att exempelvis en och samma
axel får driva dem båda. Vid projektionens början insattes en
viss bildruta (markerad med »start», ett kryss e. d.) i
bildfönstret på projektorn, varjämte ljuddosans nål placeras i ett
visst startmärke å grammofonskivan. Både projektor och
skivbord starta sedan gemensamt, då motorn sättes i gång.
En vanlig grammofonskiva är ju- snart genomspelad. För
tonfilmen behöver speltiden vara avsevärt längre. Detta ernås
genom skivbordets långsammare rotation, 3373 varv per minut
gentemot den vanliga grammofonens 78—80. Härigenom bliva
emellertid tonspårets detaljer mycket små för de högre
tonfrekvenserna, åtminstone inom skivans centrala parti. Skulle nu
skivan spelas utifrån och inåt såsom vid de vanliga skivorna,
så skulle nålen redan blivit nött, då dessa inre slingor av
tonspåret avspelas, varför förluster i de högre frekvenserna måste
äga rum. Vid tonfilmen spelas därför skivorna i motsatt
riktning, så att nålarna äro felfria inom skivans ömtåligaste del.
— En grammofonskiva inom tonfilmen avspelas på cirka 1/4
timme. Genom att hava dubbla projektorer och skivbord kan man
emellertid utan uppehåll gå över från det ena instrumentet till
det andra, när det förra instrumentets skiva är slut.
Då tonfilmen på allvar slog igenom för cirka 5 år sedan, så
1 Givetvis utformas tonskrivare och ljuddosa i praktiken högst olika från
varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
