Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främst borde intensiteten, mätt i antalet partiklar, lätt kunna
fås mångfaldigt större än vid alfastrålar: en ström av en
mikroampére (1.10-6 ampere) bäres av ett antal envärdiga ioner,
som är lika med antalet alfapartiklar från 180 gram radium
(element). Vidare vore man icke bunden enbart vid ett slag
av projektiler utan kunde även experimentera med andra
positiva ioner, i främsta rummet vätekärnor (protoner), och skulle
kunna variera dessas hastighet efter behag genom ändring av
den pålagda spänningen. Slutligen borde konstgjorda
positiva strålar kunna framställas fria från beledsagande
betaoch gammastrålar, vilka i många fall komplicera försöken med
alfastrålarna från radioaktiva ämnen.
Huvudsvårigheten vid framställning av extremt hastiga
kanalstrålar ligger i de höga spänningar, som behövas för
ionernas acceleration och som bl. a. fordra stora dimensioner på både
ledare och isolatorer för att undvika urladdning i form av
glimmström och gnistor i luften eller genomslag av
isolatorerna. — Redan vid en potential av 1 million volt gent emot
jorden behöver exempelvis en i luft av normal täthet befintlig kula
äga en diameter av inemot 1 m för att säkert undgå
glimmbildning vid ytan; gnisturladdning äger rum till en lika stor
jordad kula vid ett avstånd mellan deras ytor av 80 cm. — Även
framställningen av vakuumrör, som utan risk för genomslag
av rörväggen eller för glidande överslag längs denna tåla
spänningar av nämnd storleksordning, är förenad med stora
svårigheter. Under de senaste tre ä fyra åren hava dock dessa
praktiska problem i stor utsträckning blivit lösta, och åtskilliga
laboratorier både i Europa och Amerika hava, sedan Cockcroft
och Walton i Cambridge 1932 utfört den första alltigenom
artificiella atomsprängningen, upptagit studiet av dylika
»kärnreaktioner» med hjälp av kanalstrålar.
Den följande framställningen avser i främsta rummet att ge
en översikt över metoderna att åstadkomma extremt hastiga
kanalstrålar; därjämte lämnas i slutet en summarisk
redogörelse för några hittills utförda atomsprängningar. Arbetet
på detta vetenskapsområde har så nyligen börjat, att tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
