Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skinens arbetssätt, av vilka det senare är det mest utvecklade
och effektiva.
Betrakta först fig. 17; P och N äro de båda ihåliga sfärerna;
remmarna uppladdas nedtill medelst en hjälpmaskin (rörgenerator
med likriktare) om 10 kV, som dels i direkt spetsarladdning sprutar
ut positiv elektricitet på den vänstra remmen, dels genom influens
suger negativ elektricitet till den högra remmen ur jordade spetsar.
Inom varje sfär går laddningen från remmen över till spetsar,
förbundna med väggen. Sfären representerar en nästan sluten
FARADAY*s bur, varför laddningen från remmen övergår till sfärens yta,
oberoende av dennas potential.
I schemat enligt fig. 18 blir elektricitetstransporten ungefär
fördubblad, därigenom att remmen på sin återgång bortför elektricitet
av motsatt slag, influerad i de med sfären förbundna spetsarna genom
en isolerad hjälpelektrod. I sfären P exempelvis upptar denna
hjälpelektrod till vänster positiv laddning från remmen, vilken sedan
överföres till sfären genom spetsar anordnade så att hjälpelektrod en
behåller en lämplig överspänning gent emot sfären; en liknande,
negativt uppladdad hjälpelektrod vid isolatorns bas suger positiv
influensladdning ur jordade spetsar till den uppåtgående remmen. Så
snart en liten begynnelseladdning tillförts en av bjälpelektroderna,
träder maskinen i funktion och ökar själv upp spänningarna;
begynnelseladdningen fås från de friktionsladdningar, som under gång
alltid uppstå på remmarna, varför en generator enligt schemat 18
även är självverkande. Principen för energiomsättningen är ytterst
enkel, i det att den energi, som åtgår för remmens drivande,
omsättes i arbete för överföring av elektrisk laddning från jordens
potential till sfärens; man bar att göra med ett slags
paternosterverk för elektricitet.
Vardera elektrodens potentialbelopp stiger till den gräns, då
glimurladdning inträder vid ytan. Denna gränspotential
beror på sfärens storlek och är för en ensam sfär på
avstånd från andra ledare approximativt 750,000 resp. 5
millioner volt vid 0.6 och vid 4.5 meters diameter. Vad
strömstyrkan beträffar, så blir denna lika med produkten av
remmens bredd, lineära hastighet och den laddning per ytenhet,
som remmen kan tilldelas. Eftersom glimmurladdning i luft
av normal täthet inträder vid en (plan) ledareyta, när fält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
