Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 21. Mekanisk analogi till den multipla accelerationen av ioner.
Under kulans horisontella bana äro anbragta klotsar 1, 2,
3 . .. av höjden H, vilka i det ögonblick, då kulan rullar in
på dem, genom yttre krafter lyftas sträckan H. Detta
upplyftande (höjning av kulans tyngdpotential) motsvarar alldeles
den plötsliga spänningsstegringen hos cylindrarna jämte i dem
inkomna partiklar.
Omedelbart efter publicerandet av principen för metoden
tillverkades, för en preliminär praktisk prövning av dess
möjligheter, ett accelerationsrör ungefär motsvarande högra delen av
fig. 20; i stället för kanalstrålar användes elektroner från en
glödkatod. Med detta rör utförde en elev till förf. några
försök, som han dock snart lade åt sidan, dels på grund av
svårigheter att få kittställena tillräckliga vakuumtäta, dels därför att
han samtidigt var sysselsatt med en annan undersökning. Förf.
måste f. ö. erkänna sig själv skyldig till att vid denna tidpunkt
hava bedömt metodens praktiska utsikter med onödig skepsis,
särskilt gällande intensiteten av strålningen: Dels
kunde regelbundna urladdningsslag i gniststräckan F
åstadkommas endast med tämligen låg frekvens,1 dels och framför allt
befarades, att ionsvärmen skulle sprida sig åt sidorna, så att
partikelantalet skulle komma att avtaga ungefär exponentiellt
med antalet cylindrar.
Men vid Lawrence’s försök visade sig det mycket
betydelsefulla förhållandet, att spridningen av ionsvärmen nästan
fullständigt hindras genom en fokuseringseffekt av det elektriska
1 Ett större antal accelererade ionsvärmar per sekund skulle erhållas, om
de vandrande stötspänningarna ersattes med periodiska spänningsvariationer,
som med passande fasdifferenser tillfördes accelerationscylindrarna. Denna
möjlighet berördes också. Men eftersom svängningarna nödvändigt måste äga
en ringa våglängd (några tiotal meter), föreföll det då tämligen utsiktslöst att
kunna få spänningsamplituden tillräckligt stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
