Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om I synes den genomborrade katoden K, som genomsläpper
positiva kalium-(och natrium-)ioner. Dessa utsändas i form
av s. k. anodstrålar från den glödande anoden A, som för detta
ändamål belagts med en av C. H. Kunsmann (1926) angiven
saltblandning; mellan A och K var lagd en konstant spänning
av (i regel) 10 kV. Växelspänningen på
accelerationscylindern hade en amplitud av ungefär 20 kV. Efter
passerandet av accelarationssträckan II genomlöpte ionerna ett jordat
skyddsrör, försett med spalten S, och kommo därefter in i
en avböjningskondensator, betecknad även den med K, som
tjänade till uppmätning av deras hastighet. Figurens nedre
del visar till vänster en transformator med ventilrör för
åstadkommande av anodspänningen och till höger
svängningsgeneratorn. Med denna anordning erhölls utan svårighet dubbel
acceleration av ionerna, alltså vid de anförda spänningarna
en sluthastighet svarande mot 50 kV.
Wideroe angav och prövade också en annan tänkbar metod
för åstadkommande av hastiga elektronstrålar (eventuellt även
ionstrålar), vars princip var den, att strålarna av ett
magnetfält skulle tvingas att löpa runt i ett elektriskt virvelfält.
Härigenom skulle ett slags stråltransformator erhållas, i vilken
sekundärkretsen bildas av kretsande elektroner eller ioner.
Han gjorde försök med elektroner men lyckades icke att driva
dem runt mera än ungefär l1^ varv, innan de utfälldes på
kärlväggen. Angående metodens praktiska utsikter ställer han
sig mycket skeptisk.
B. Översikt över metodens vidare
utveckling.
Sedan Wideroes preliminära försök demonstrerat den
multipla accelerationens praktiska möjlighet, upptogs (1930)
metodens vidare utbildning framför allt i Amerika av E. O.
Lawrence och hans medarbetare (D. H. Sloan, M. S.
Living-stone m. fl.), vilka nu, som nämnt, nått upp till ionenergier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
