Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid passagen över till B. Genom att i stället för B införa flera
par omladdningskammare kan spänningsmultiplikationen drivas
vidare; men strålningsintensiteten avtager mycket snabbt med
antalet kammare, därför att sannolikheten för en ion att
upptaga en elektron minskas, då ionens hastighet ökas. Metoden
har hittills använts till fördubbling av en utgångsspänning av
70 kV.
III. NÅGRA SPRÄNGNINGSRESULTAT.
År 1932 inleder en ny epok i forskningen rörande
atomkärnan. Genom ett egendomligt sammanträffande gjordes då,
ungefär samtidigt med att högspänningsmetoderna fullkomnats
och började användas på artificiell atomsprängning, från andra
utgångspunkter tre upptäckter av fundamental betydelse inom
atomläran. Dessa voro, för att taga dem i den tidsföljd, vari
de grundläggande avhandlingarna publicerades, upptäckten av
neutroner, av en tung väteisotop med atomvikten 2 (approx.)
och av positiva elektroner. Det är lämpligt att med några ord
beröra deras innebörd, innan vi ingå på försöken med artificiell
atomsprängning.
Existensen av neutroner angavs av engelsmannen J.
Chadwick1 såsom resultat av försök med den genomträngande
strålning, som erhålles från beryllium, då detta ämne bombarderas
med alfapartiklar. Chadwick fullföljde därvid tidigare försök
angående denna strålning, som utförts i Tyskland (1930) av
W. Bothe och H. Becker samt i Frankrike (1931) av Irene
Curie-Joliot och F. Joliot, varvid strålningen ifråga tolkats
såsom enbart bestående av hård gamma-strålning.
Neutronerna äro oladdade partiklar med i det allra närmaste
1 Nature 129 (1932), s. 312 (27 febr.); Proc. roy. soc. 136 (1932) s. 692. —
Det förtjänar påpekas, att redan 1920 amerikanen W. D. Harkins och kort
efter honom Rutherford uttalade sin förmodan, att dylika neutroner eller
>atomer med ordningstalet noll» kunna uppträda som självständiga partiklar,
och även förutsade åtskilliga av deras egenskaper, bl. a. den stora
genom-trängningsförmågan. Under de följande åren gjordes på Cavendish-laboratoriet
åtskilliga fraktlösa försök att finna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
