Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma massa (1) som protoner (normala vätekärnor). De
åstadkomma ingen märkbar direkt elektronemission
(ionisering) från de molekyler, som de passera, och kunna därför
utan nämnvärd absorption genomtränga flera cm tjocka
blyskärmar; däremot absorberas neutronerna jämförelsevis starkt
av ämnen med låg atomvikt, t. ex. av det väte innehållande
paraffinet, därigenom att de vid stöt mot lätta atomkärnor bringa
dessa att rekylera i form av starkt ioniserande strålar. Även
veritabla kärnomvandlingar åstadkommas av neutronerna. Den
kärnreaktion, som ger upphov till den fria neutronen vid
bestrålning av Be med alfa-partiklar, kan hypotetiskt skrivas
4Be9 + 2He4-^ 6 C12 +
den övre index anger atomviktstalet, d. v. s. det heltal som
approx. motsvarar atomens vikt, och den undre index till
vänster atomens kärnladdning (ordningsnummer); n betecknar
neutronen.1 — Även andra lätta ämnen, i främsta rummet bor,
hava befunnits utsända neutroner vid bestrålning med
alfapartiklar.
Den tunga väteisotopen (1H2) påvisades av amerikanarne
H. C. Urey, F. G. Brickwedde och G. M. Murphy2 samt
behandlas närmare i en uppsats av prof. Hulthén.3 Kärnor av
tungt väte (»deutoner»), som accelererats med hög spänning,
hava visat sig särskilt effektiva i att åstadkomma
atomomvandling, varvid de i vissa fall givit upphov till, utom
alfapartiklar och protoner, även neutroner. Vi återkomma därtill
längre fram.
Den positiva elektronen upptäcktes den 2 aug. 1932 av
amerikanen C. D. Anderson,4 då han på Millikans laboratorium
studerade den kosmiska genomträngande strålningen med hjälp
av en Wilsons dimmkammare, anbragt i ett starkt magnetfält.
Han fann därvid, jämte banor av vanliga negativa
sekundärelektroner, även banor som av magnetfältet krökts åt motsatt
1 En atom av vanligt väte betecknas med denna fullständighet 1R1; den
undre index utelämnas ofta.
2 Phys. rev. 40 (1932), s. 1 (1 april).
8 Kosmos 1933 s. 3.
4 Science 76 (1932),’s. 238; Phys. rev. 43 (1933), s. 491.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
