Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några böjnings- och interferensförsök med långvågiga röntgenstrålar av docent G. Kellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de båda spalthalvorna sammanskruvades utan något som helst
mellanlägg. Spalten genomsläppte därvid intet synligt ljus, och
dess bredd torde ha varit av storleksordningen 0.1 pc.
I fig. 17 visas några prov på de interferensbilder, som erhöllos
med olika värden på Å, a och c. (Angående betydelsen av a och c
jfr fig. 15.) Även det med komparator uppmätta fransavståndet
d finnes angivet vid varje bild. Värdet på c är satt lika med
dubbla tjockleken av de aluminiumfolier, som placerats mellan
spegeln och planet AA i fig. 16. Denna tjocklek kan dock ej
mätas med större noggrannhet, och värdet på c blir dessutom i
någon mån beroende av, huru hårt spegeln fastklämmes. Man
kan också tänka sig andra sätt att bestämma c. Av fig. 15
framgår, att man genom uppmätning av CD eller DE och med
kännedom om a, b och l kan beräkna c (och således även X), förutsatt att
gränserna C, D och E äro tillräckligt skarpt markerade. Fig. 17
visar emellertid, att så ej är förhållandet: vid C (längst till vänster)
erhållas de för böjning vid en kant karakteristiska fransarna, som
sedan kontinuerligt övergå i de egentliga interferensfransarna i
området DE. Försök gjordes att genom särskilda exponeringar
med hård röntgenstrålning få skarpt markerade gränser, vilket
i vissa fall lyckades, så att c (och X) kunde beräknas med en
noggrannhet av 2 å 3 %. För precisionsbestämningar lämpar sig
dock detta försök lika litet som Fresnel’s spegelförsök.
Fasändringen vid reflexionen. Vid utförandet av Lloyd’s
spegelförsök med synligt ljus brukar man inställa luppen eller
mikroskopet på den från spalten bortvända spegélkanten. Härvid kan
man iakttaga, att den med kanten sammanfallande första
inter-ferensfransen, där vägskillnåden är = 0 mellan den direkta och
den reflekterade strålen, är mörk, och att de mörka fransarnas
avstånd från kanten förhålla sig som 1 : 2 : 3 . . ., de ljusas däremot
som 1:3:5... Detta faktum framhålles i några läroböcker som
ett bevis för den av vågteorien fordrade fasförlusten av en halv
våglängd vid reflexion mot ett tätare medium. Nu förhåller det
sig emellertid så, att vid strykande incidens inträffar denna
fasförlust, vare sig reflexionen sker mot ett tätare eller ett tunnare
medium, och Lloyd’s spegelförsök, där endast strykande incidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
