Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken åter upp, att man genom mänskliga åtgöranden skulle kunna åstadkomma en ämnestransmutation. Visserligen buro de radioaktiva ämnena vittnesbörd om vilka enorma energiförråd, som dolde sig i atomernas inre och inför vilka våra vanliga hjälpmedel voro maktlösa, men i sina a-partiklar gåvo de samtidigt ett medel att intränga i atomen miljoner gånger mera effektivt än något tillförene. Från flera håll vittnades, att man vid närvaro av starka radioaktiva preparat, särskilt radiumemanation, observerat bildning av små spår av ämnen, som från början ej funnits närvarande. Detta förhållande underkastades noggrann prövning 1908 av madame Curie och Ellen Gleditsch, som av sina ingående försök drogo slutsatsen, att de iakttagna atombildningarna måste tillskrivas felkällor av olika slag.
En verkligt alstrad atomtransmutation påvisades som bekant först av Rutherford år 1919 vid undersökning av stötlagarnas giltighet vid atomers bombarderande med a-partiklar. Han fann då att i vissa utomordentligt sällsynta fall a-partiklar kunde ur en kväveatoms kärna utstöta en vätekärna, en proton. Sedermera ha dylika artificiella atomsprängningar iakttagits av flera forskare hos ett stort antal av de lättare elementen, dock alltid med minimalt kvantitativt utbyte. Först år 1932 framvisar en så att säga explosiv utveckling av söndersprängningsmöjligheterna med ökning både av de utsprängda partiklarnas art och antal. Å ena sidan har man funnit, att vätekanalstrålar i form av protoner eller den tunga väteisotopens kärnor, om de tillräckligt accelereras i enlighet med nya högspänningsmetoder, tjänstgöra som ytterst verksamma sprängningsprojektiler, vilka kunna erhållas i hur stora mängder som helst. Å andra sidan har det visat sig, att de utstötta atomfragmenten kunna vara av olika slag. Så uppträda utom protoner i vissa fall a-partiklar och elektroner och därjämte neutroner, d. v. s. oladdade partiklar av ungefär samma massa som protoner samt positroner, elektroner med positiv laddning.1
Bland andra iakttogo Irene Curie och F. Joliot, att när en del ämnen av låg atomvikt, särskilt beryllium bestrålades med 1 Beskrivet i en artikel av professor Ising i Kosmos 1933 sid. 187,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
