Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljusets dispersion i gaser av fil. dr. S. Friberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckas mot ScHUMANN-områdets gräns. Så blev det möjligt att noggrant bestämma /2.
Dispersionen mättes inom spektralområdet från 2,800 till 1,890 Å. Till utgångspunkt togs det kända värdet för den förstnämnda våglängden. Anknytningen kunde dock icke ske på vanligt sätt. Detta förutsätter som känt möjlighet att okulärt följa interferens-
Fig. 9.
strimmornas vandring för en s. k. standardlinje, vilken tydligen måste ligga inom det synliga spektrum. Genom en sinnrik kombination med mätningar utförda enligt hakmetoden vid resonanslinjen möjliggjordes den dock.
I fig. 9 återges ett av de interferogram, med hjälp av vilka strimmornas ordningstal fastställdes. Det förefaller som om man vid passerandet av linjen
2,537 Å skulle tappa bort räkningen. Emellertid måste differensen mellan ordningstalen för den yttersta mätbara strimman på den långvågiga sidan och den främsta på den kortvågiga vara ett helt tal. Tack vare den goda kännedomen om fx kunde dispersionen beräknas tillräckligt noggrant för en entydig bestämning av det okända ordningstalet.
Dispersionsförloppet återges i fig. 10. Man ser hur den mera kortvågiga egenvåglängden har ett dominerande inflytande, ett mycket vanligt förhållande. Då mätningarna fördes mycket nära fram mot linjen 1,850 Å, kunde dennas /-värde bestämmas på 2 % när.
Fig. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
