Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljusets dispersion i gaser av fil. dr. S. Friberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed voro de belopp fastställda, med vilka de båda absorptionslinjerna bidraga till brytningsindex. Resten kunde väl återgivas med den tredje termen i (1).
Helt nyligen har Wolfsohn beskrivit nya förbättringar av apparaturen. Hela strålgången är förlagd till vakuum, och kvartsspektrografen har blivit utbytt mot en vakuumflusspatspektrograf. Det har lyckats att upptaga interferogram, som sträcka sig ända ut till 1,500 Å. Prestationsförmågan är helt beroende av spektrografens egenskaper. Med denna apparatur bestämdes /2 för kvicksilver enligt hakmetoden. Överensstämmelsen med det tidigare funna värdet var god. På grund av den ringa upplösningsförmågan hos spektrografen kunde kompensatorplattor av flusspat ej användas. Deras tjocklek hade endast fått uppgå till bråkdelar av en millimeter. I stället fylldes det ena interferometerröret med argon av 3 till 8 mm tryck.
Vi ha så noga följt denna serie av undersökningar, som utförts av Ladenburg och Wolfsohn, emedan de ständigt följt den smala vägen, som leder mot målet. Det experimentella arbetet har befruktats av teorien. Den gamla erfarenheten har bekräftats, att dispersionskurvor för gaser icke kunna erhållas genom sammanställande av refraktionsmätningar för enskilda våglängder. Enligt äldre mätningar visade kvicksilverånga anomal dispersion vid ungefär 0.690 , i vilket område ingen absorption förekommer. Denna anomali befanns vara icke reell. Litteraturen vimlar av teoretiska spekulationer, som anknyta sig till dylika observationer av otillräcklig noggrannhet, och som redan från sin födelse höra hemma i fysikens skräpkammare.
Stort intresse tilldraga sig mätningar av den anomala dispersionen i erregade gaser och den normala i ädelgaser. Det föreföll länge, som skulle dispersionen i var och en av ädelgaserna kunna hänföras till en enda egenvåglängd. Då mätningarna småningom utsträckts mot ultraviolett, ha emellertid egenvåglängderna vikit undan mot allt kortare våglängder. I en 1934 publicerad mätning av dispersionen i argon, som utförts vid fysiska institutionen i Lund, har dispersionsförloppet anknutits till de två kända egenvåglängderna, varvid f1/f2 antagits vara 1. Som i allmänhet vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
