Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronmikroskop av fil. lic. S. v. Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplösningsförmågan, som komma att sätta en gräns för vart man kan komma på denna väg. Var gränsen ligger få experimenten utvisa, och man har redan nått förstoringar med elektronmikroskopet ungefär tio gånger större än vad som är möjligt med ett vanligt mikroskop.
När man skulle konstruera ett elektronmikroskop uppställde sig tre huvuduppgifter för konstruktören. För det första att anordna belysningen av objektet. För det andra att åstadkomma en elektronoptik som kunde avbilda det, och för det tredje att göra den erhållna bilden synlig.
Belysningen kan ordnas på många olika sätt. Det enklaste fallet är när föremålet ger en egen elektronemission, såsom när man vill avbilda katoden i ett urladdningsrör. Om föremålet inte är »självlysande» kan man liksom vid vanlig belysning låta föremålet återkasta strålar som utgå från en främmande strålningskälla. I detta fall gäller det alltså att på lämpligt sätt anbringa en elektronemitterande kropp i närheten av det som man vill avbilda. En tredje möjlighet är att använda sekundärelektronemission under inverkan av katodstrålning eller elektromagnetisk strålning. Slutligen kan man också om absorptionen ej är för stor genomlysa föremålet med elektroner av tillräcklig volthastighet, eller om detta inte är möjligt åtminstone erhålla en skuggbild av det.
Från arbetet med BRAUNska rör och katodstråloscillografer övertog man metoderna att göra elektronbilden synlig med hjälp av fluorescensskärm eller genom att låta den falla på en fotografisk plåt, som sedan framkallas. Intresset koncentrerades därför framförallt på utexperimenterandet av lämpliga linser för elektronstrålarna.
De linser som man använder grunda sin verkan på katodstrålars avböjning i magnetiska och elektriska fält. Den magnetiska linsens teori har utvecklats av H. Busch. Han har påvisat att ett magnetfält verkar som en positiv lins på elektriskt laddade partiklar som passera det längsmed kraftlinjerna. Det enklaste sättet att åstadkomma ett lämpligt magnetfält är att använda sig av en spole genom vars lindningar en elektrisk ström ledes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
