Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronmikroskop av fil. lic. S. v. Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katalog 1934) teoretiskt skilja två streck åt, som ha ett avstånd av minst 0.16 u. Sambandet mellan upplösningsförmågan och förstoringen hos ett vanligt mikroskop är sådant att förstoringen bör vara någonting mellan 500 och 1,000 gånger den numeriska aperturen. Vid mindre förstoringar iakttar ej ögat alla de detaljer som objektivet förmår återge, vid större förstoringar uppträda störande optiska fenomen genom böjning och interferens och förvanska bilden. Vi komma sålunda i de vanliga mikroskopen till en nyttig förstoring på 800—1,600 gånger, det som kommer därutöver blir vad man kallar en tom förstoring (leere Vergrösserung), som ej ger något nytt utan blott försämrar avbildningen.
Man har naturligtvis strävat efter att nå en ännu bättre upplösning, och eftersom någon nämnvärd ytterligare ökning av den numeriska aperturen inte kan åstadkommas, återstår som enda möjlighet att övergå till kortvågigare ljus. Mikroskop ha också konstruerats med kvartsoptik, vårviol man kan använda ultraviolett ljus. Här måste man naturligtvis fotografera den för ögat osynliga bilden.
Om man lyckades konstruera linser för röntgenstrålningen, som ju har flera tusen gånger kortare våglängder än det vanliga ljuset, skulle ett stort framsteg vara gjort. Flera forskare ha också sysslat med sådana försök, men denna väg synes inte vara framkomlig.
Det finns emellertid en helt annan väg att lösa problemet om avbildning av mycket små föremål och detaljer, nämligen den att man ersätter den vanliga belysningens Ijuskvanta med elektroner. En elektron i rörelse åtföljes av en elektronvåg vars våglängd
approximativt anges av formeln A = 1 /-, där Å är våglängden
i Ångströmenheter (10~8 cm) och V elektronens volthastighet.
Vid 1,500 volt ha vi sålunda en våglängd av 0.3 Å. E. och vid 150,000 volt 0.03 Å. E. Om vi räkna med en apertur på 0.1 (ett värde som säkerligen kommer att kunna betydligt överskridas) blir gränsen för upplösningen 3 resp. 0.3 Å. E. Här skulle vi sålunda komma ned till och under atomernas dimensioner, och det blir naturligtvis i praktiken andra saker än den teoretiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
