Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
argonspektrets byggnad härröra från Rydberg, som påvisade, att nästan alla linjer tillhörande det »röda argonspektret» läto sig indelas i fyra grupper med från grupp till grupp samma svängningsdifferens. Dessa undersökningar utvidgades av Paulson. En analys av argons normala spektrum påbörjades ungefär samtidigt av Meissner ock Saunders (5). Särskilt omfångsrika och uttömmande voro Meissners arbeten (6), vilka omfattade ungefär 800 linjer och varvid 195 termer bestämdes. Redan vid en första undersökning konstaterade Meissner, att argonspektret hade en byggnad, som var fullkomligt analog med neonspektrets. Tvenne av Lyman och Saunders i Scbumann-området vid 1,048.3 och 1,066.7 Å.-E. funna linjer identifierade Meissner såsom resonanslinjer och tydde dem såsom kombinationer mellan grundtermen p0 ock 1s2- resp. ls4-termerna i en termbeteckning motsvarande den av Paschen vid neonspektret använda. Härpå, på egna försök över absorptionen i exciterad argongas ock på ett nytt, av honom själv sammanbragt våglängdsmaterial baserade Meissner sin analys. Han kunde visa, att argon- liksom neonspektret var uppbyggt av fyra s-, tio p-och tolv d-termserier, av vilka två s-, fyra p- och fyra d-termserier konvergerade mot en gräns, de övriga serierna mot en annan, belägen ungefär 1,423 cm-1 lägre. I analogi med förhållandena vid neon tydde Meissner differensen mellan de båda seriegränserna såsom differensen mellan de båda röntgennivåerna M21 och M22 (Mn och Mm). En del av Dorgelo och Abbink i det extremt ultravioletta funna linjer kunde Meissner identifiera såsom härrörande från kombinationer mellan grundtermen samt s-och (d-termer. Kompletterande upptagningar framförallt inom den långvågigare delen av det synliga och i det nära infraröda spektret utförde Gremmer och Rasmussen, vilka därvid funno en del nya linjer, varav en stor del kunde tydas såsom kombinationer mellan de av Meissner bestämda termerna. Rasmussen upptäckte ett antal bergmann-serier och bestämde fyra f-termserier, vilka han betecknade med X, Y, U ock W. Han företog även en del smärre omplaceringar i det av Meissner angivna d-termsystemet. Ytterligare upptagningar, sträckande sig ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
