Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre ut i det infraröda, företogo Meggers och Humphreys (4); de funno ännu två bergmann-termserier (Z och V). Mot den lägre seriegränsen konvergera termserierna X, Y, U och V, medan W och Z gå mot den högre.
Sedan upptäckten av de tyngre ädelgaserna krypton och xenon ha ett flertal arbeten över dessas spektra sett dagen, men på grund av de stora svårigheter, varmed separationen av dessa gaser varit förbunden, har först på senaste tiden en entydig bestämning av vilka linjer, som tillhöra den ena eller den andra gasen kunnat utföras. Efter det att tidigare ett flertal forskare framförallt Paulson sökt efter och funnit lagbundenheter i kryptonspektret bestående av konstanta svängningsdifferenser, påbörjade Gremmer (7) samt Meggers, de Bruin och Humphreys en analys av detta spektrum. De senare fullföljde arbetet (8). Redan tidigare hade Hertz, Abbink och Dorgelo undersökt kryptonspektret i yttersta ultraviolett och funnit resonanslinjerna vid 1,235.8 och 1,164.9 Å.-E. Spektret är uppbyggt fullt analogt med neons och argons spektra, och samma antal s-, p-och d-termserier som i dessa spektra ha funnits. Sammanlagt 159 termer ha bestämts. Differensen mellan seriegränserna befanns för krypton uppgå till 5330 cm-1. På grundval av en undersökning av det röda och infraröda spektralområdet företog Rasmussen en del utvidgningar och korrigeringar. Han kunde fastslå existensen av fyra bergmann-termserier (X, Y, U och W). I det ovan omtalade arbetet av Meggers och Humphreys (4), vari särskilt det infraröda spektralområdet undersöktes, full-ständigades kännedomen av kryptonspektret. De funno Berg-mann-termserien Z. Alla kända bergmann-termserier konvergera mot den lägre seriegränsen.
Det extremt ultravioletta xenonspektret undersökte Hertz, Abbink och Dorgelo och funno xenons resonanslinjer vid 1,469.6 och 1,239.6 Å.-E. Byggda på nya våglängdsmätningar påbörjades ungefär samtidigt av Gremmer (9) och framförallt av Meggers, de Bruin och Humphreys en analys av xenonspektret. Likaledes på grundval av egna, nya mätningar, huvudsakligen inom det långvågigare synliga och det nära infraröda spek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
