Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tralområdet, underkastade Rasmussen dessa arbeten en kritisk granskning, företog tämligen omfattande ändringar inom termsystemet samt bestämde även en del nya termer. I ett senare arbete ka Meggers, de Bruin ock Humphreys (10) ytterligare fullständigat analysen. Inalles sju bergmann-term-serier, X, Y, Z, T, U, V och W, vilka alla konvergera mot den lägre seriegränsen, äro bestämda. Analysen omfattar ungefär 540 linjer, av vilka 98 termer härletts. Spektret är byggt analogt med de i det föregående beskrivna spektra. Avståndet mellan seriegränserna belöper sig, i vågtal räknat, till 10,540 cm-1.
Radiumemanationen blev snart efter dess upptäckt (1900) föremål för spektrala undersökningar. Härvid visade sig svårigheter att erhålla gasen ren, men framförallt voro de gasmängder, som i allmänhet stodo till förfogande, otillräckliga, i det att man nödgades arbeta med diminutiva Geisslerrör, med vilka ingen större ljusstyrka kunde erhållas. Man var därför hänvisad till att använda ljusstarka spektrografer med ringa dispersion, varigenom våglängdsmätningarna ej kunde göras särdeles noggranna, och de olika forskarnas resultat visade därför stora divergenser. Någon analys av spektret var ej möjlig, förrän noggrannare mätningar förelågo. Sådana lyckades Rasmussen (11) utföra. Han förfogade över större gasmängder och kunde genom tillblandning av andra gaser erhålla lämpliga mängder gasblandningar, vilka kunde användas i vanliga Geisslerrör och gåvo radiumemanationens spektrum med stor ljusstyrka. Goda resultat erhöllos sålunda genom tillsats av helium, neon eller argon. Och då dessa gasers spektra genom de ovannämnda, tidigare undersökningarna voro synnerligen väl kända, beredde det ingen större svårighet att avgöra, vilka spektrallinjer som tillhörde emanationens spektrum. Först bestämde Rasmussen genom upptagningar inom ScHUMANN-området resonanslinjerna och fann dessa ha våglängderna 1,786.1 och 1,451.6 Å.-E. Han företog därefter upptagningar från det ultravioletta till det nära infraröda spektralområdet, uppmätte 172 spektrallinjer och bestämde 105 termer. Han fann fyra s-, sex p-, åtta d- och sex f-termserier. Även emanationens spektrum visade sig vara upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
