Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggt fullt analogt med de övriga ädelgasernas spektra. Av p-och d-termserierna kunde dock endast de mot den lägre gränsen konvergerande bestämmas. Rasmussen uppskattade differensen mellan seriegränserna till c:a 13,000 cm-1.
I fig. 2, 3, 4 ock 5 återgivas nivåsckemata för resp. argon, krypton, xenon ock niton. En jämförelse mellan dessa inbördes ock med motsvarande sek erna för neon (fig. 1) visar, dels kur likartat uppbyggda dessa spektra äro, dels kur vissa bestämda egenskaper med växande atomnummer bliva allt mera utpräglade. Särskilt frappant är, att avståndet mellan de båda seriegränserna, d. v. s. grundtermens i gnistspektrum av första ordningen dublettuppspaltning, hastigt ökas, då man stiger uppåt i ädelgasserien, i det att denna storhet växer från 780 cm-1 vid neon till c:a 13,000 cm-1 vid niton. Härmed sammanhänger det förbållandet, att antalet observerade linjer och bestämda termer, såsom av ovanstående framgått, i de olika ädelgasspektra minskas med växande atomnummer. Det har nämligen visat sig, att i de förskjutna termserierna inga termer kunnat bestämmas, som ligga så kögt, att de skulle blivit negativa i förkållande till den normala gränsen.1 För neon och argon äro de förskjutna termerna upp till höga w-värden bestämbara; här begränsas antalet termer därav, att, såsom i allmänhet inom en termserie är fallet, de korresponderande atomtillstånden äga en med växande n småningom försvinnande sannolikhet. I neonspektret äro dock Si~""~ och pi-termerna upp till n = 11 kända, d. v. s. alla termer av dessa slag, som enligt ovanstående äro möjliga. I kryptonspektret är antalet förskjutna termer av den ovannämnda orsaken starkt begränsat, och nästan alla möjliga termer ha beräknats. Dock äro inga förskjutna bergmann-termer kända, ehuru det första ledet i dessa termserier borde ha kunnat bestämmas. I xenonspektret äro så när som på 3s1’ ock 2s3 alla möjliga förskjutna termer kända. Intressant är, att i xenonspektret alla förskjutna bergmann-termer skulle blivit negativa i förhållande till den normala gränsen, och några dylika termer
1 Detta torde förorsakas av s. k. autojonisation, ett fenomen inom optiska spektraskopien, som är analogt med Angereffekten inom röntgenspektroskopien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
