Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid har det visat sig möjligt att genom modellmässiga betraktelser erhålla en mycket djupgående förståelse av de atomära fenomenen. Ur den enkla BoHR’ska modellen har den s. k. vektormodellen vuxit fram, och på grundval av denna har en tydning av grundämnenas spektra kunnat givas. Svarande mot en elektrons periodiska rörelse äger en atom tre friketsgrader, på vilka systemets energi fördelas enligt kvantumvillkoren. Följaktligen karakteriseras vid frånvaro av yttre fält ett godtyckligt tillstånd av atomen genom tre kvantumtal, av vilka ett, huvudkvantumtalet, n, reglerar elektronens banenergi, medan genom ett annat, bikvantumtalet eller det azimutala kvantumtalet, l, de möjliga värdena av elektronbanans vridimpuls fastläggas. Det tredje kvantumtalet, rotationskvantumtalet, s, som för varje elektron har värdet 1/2, bestämmer enligt den UhlenbeckGouDSMiT’ska hypotesen om elektronernas egenrotation eller »spin» de värden, elektronens rotationsimpuls kan antaga. Huvudkvantumtalet kan antaga alla keltaliga värden, bikvantumtalet alla keltaliga värden mindre än n inklusive noll. Allteftersom l = 0, 1, 2, 3, . . . (n—1) talar man i enlighet med ett äldre beteckningssätt om en s-, p-, d-, f-, ... elektron. Svarande mot elektronbanans vridimpuls och elektronens rotationsimpuls kan varje elektron i atomen tillordnas två vektorer, och enligt vektormodellen bestämmes atomens totala vridimpuls genom addition av dessa båda vektorer för samtliga elektroner, varvid, såsom Russell och Saunders påvisat, även resultanten till alla elektronbanornas vridimpulser ock till alla elektronernas rotationsimpulser samt den resulterande totalimpulsen måste antagas vara underkastade kvantumvillkoren. Man tillordnar till resultanten till elektronbanornas vridimpulser kvantumtalet L, som kan antaga alla heltalsvärden mindre än n9 inklusive noll. Allteftersom L = 1, 2, 3, 4,... betecknas de mot de ifrågavarande atomtillstånden svarande termerna symboliskt med S, P, D, F, ... Den resulterande rotationsimpulsen bestämmes av kvantumtalet S, som alltid är en multipel av 1/2. Den totala impulsen regleras genom kvantumtalet J, inre kvantumtalet, som också är en halvtalig multipel, och som kan antaga de 2S + 1 värdena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
