Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L + S, L + S — 1, L + S — 2, ... L — S, vilka angiva termens multiplicitet. Enligt ett förslag av Russell och. Saunders anbringas numera J-värdet såsom index nedtill efter termsymbolerna S, P, D, F, . . ., multipliciteten upptill framför desamma. Additionen av de enstaka vektorerna, vektorernas sammansättning eller sammankoppling, kan äga rum på olika sätt. Två extrema fall må anföras. Den ena är den s. k. Russellsaunders-kopplingen eller den normala kopplingen, vilken symboliskt framställes genom uttrycket
[(h *,...) (sls, ...)] = [LS] = J,
varmed förstås, att de enstaka vridimpulserna för elektronbanorna sammansättas till en vektor, de enstaka rotationsimpulserna till en annan, och genom addition av dessa båda vektorer härledes slutligen den totala impulsen. Vid detta slag av koppling bortses alltså från växelverkan mellan de enstaka vridimpulserna och de enstaka rotationsimpulserna. I motsats härtill sammansättes vid den s. k. (jj)-kopplingen, som symboliskt kan tecknas
l(h s1) (k s2) . . .] = [jt j2 . . .] = J,
för varje elektron banvridnings- och rotationsimpuls till en vektor, och resultanten till de så erhållna vektorerna giva därpå totalimpulsen. Här antages alltså, att ingen koppling äger rum mellan banvridningsimpulserna inbördes och mellan rotationsimpulserna inbördes.
På grundval av de RussELL-saunders’ska föreställningarna och med användande av Paulis princip lyckades Hund fullständigt systematisera multiplettspektra. I det följande skall visas, hur den HuND’ska metoden förmår giva en tydning av ädelgasernas spektra. Av Paulis princip följer, att för elektronerna i ett slutet elektronskal resultanten till såväl banvridningssom rotationsimpulserna måste vara lika med noll, d. v. s. L — 0 och S = 0, varav följer, att även totalimpulsen är lika med noll. Grundtermen hos ädelgaserna, vid vilka vi ju antaga, att en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
