Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast slutna skal förekomma, är därför vid normala kopplingsförhållanden alltid en 1S0-term. Vid härledningen av termerna behöver man endast taga hänsyn till elektronerna i det yttersta skalet. Härigenom förenklas uppgiften väsentligt. Vid de högre ädelgaserna ha elektronerna i det yttersta skalet i normaltillståndet konfigurationen s2p6, varigenom uttryckes, att i detta skal finnas två s- och sex p-elektroner. Konfigurationerna skilja sig endast genom elektronernas huvudkvantumtal, vilket såväl för s- som för p-elektronerna utgör för neon 2, för argon 3, för krypton 4, för xenon 5 och för niton 6. Enligt Hund utgår man vid den deduktiva härledningen av termsystemet från den positiva jonens lägsta tillstånd och tillfogar en elektron. Allteftersom denna bindes vid en s-, p-, d-, ... bana, erhåller man atomens olika termer. Bestämningen av termtypen sker därpå genom vektoriell sammansättning av banvridnings- och rotationsimpulserna för jonen och elektronen. Detta kan beroende på kopplingens olika art äga rum på olika sätt. Vi vilja antaga, att kopplingen sker enligt Russell-Saunders’ schema, p-elektronerna äro hos ädelgaserna i normaltillståndet lösast bundna, och sannolikheten för att en dylik elektron avlägsnas vid atomens jonisering är därför ojämförligt störst. Efter en sådan jonisering har ädelgasjonen följaktligen konfigurationen s2p5. Av Paulis princip följer, att denna konfiguration måste giva en duplett-P-term, 2Pi/23/2? d. v. s. jonen har azimutala kvantumtalet 1 = 1 och rotationskvantumtalet s = 1/2. Tillfogas nu en s-elektron (1 = 0, s = 1/2) och utföras vektoradditionerna, så erhålles en resulterande banvridningsimpuls av kvantumtalet L = 1 och en resulterande rotationsimpuls av kvantumtaien S = 0 (antiparallella vektorer) eller S = 1 (parallella vektorer). S = 0 ger med L = 1 det resulterande inre kvantumtalet J = 1, varemot svarar en 1P1-term. S = 1 ger med L = 1 de tre inre kvantumtalen 2, 1 och 0. Häremot svarar en 3P-term. Genom att anbringa en s-elektron erhållas alltså de fyra termerna 1P1, 3P2, 3PX och 3P0. Tillägges nu i stället en p-elektron, så ger additionen av banvridimpulsvektorernå åt de resulterande azimutala kvantumtalen värdena L = 2, 1 och 0, additionen av rotations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
