Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kopparen och kondenseras på glasväggen. Kopparspegeln är emellertid avbruten längs den skarpt begränsade yta, som avskuggas av koltråden. Anthony förklarade fenomenet genom den rätlinjiga rörelsen hos de på grund av lampans goda vakuum ostört flygande atomerna.
Den förste, som avsiktligt gjort försök med eii molekylstråle var Dunoyer (1911). Han använde en anordning, som i princip motsvarar den i fig. 1 angivna. Med en natriummolekylstråle bevisade han den rätlinjiga banan hos molekylstrålar i ostörd rörelse vid gott vakuum och störningen i rätlinjighet genom strålmolekylernas sammanstötningar vid försämring av vakuum.
Dtjnoyer gav uttryck åt den förmodan, att molekylstrålarna borde kunna bli ett nyttigt hjälpmedel vid undersökningar rörande gaskinetiska frågor. Han föreslog ett indirekt bestämmande av medelhastigheten c En stråle skulle riktas mot en torsionsvåg, som härigenom erhåller impulsen M. c. (M = per sekund kondenserad massa). Den erhållna energien, som bolometriskt kunde mätas, är 1/2 M-C2. Förhållandet mellan bägge beloppen
skulle möjliggöra direkt experimentell prövning av Maxwells hastighetsfördelningslag under förutsättning att strålens energi och impuls skulle kunna mätas med en noggrannhet av några få procent. Detta är emellertid icke möjligt. Det så uppställda målet kunde först uppnås på helt andra vägar genom den experimentella utveckling, som började med Sterns. försök år 1919.
Det första steg, som Stern företog, var att framställa en reproducerbar molekylstråle. Ett glaskärl i form av ett GEissLER-rör förbands med en pump. Två platinatrådar insmältes genom röret och på ändarna svetsades en två millimeter lång koppartråd med 0.2 mm diameter. Mellan koppartråden och motliggande vägg fanns en spalt med 2 • 10-2 X 2 • 10-1 cm2 öppning. Koppartråden upphettades länge, utan att något kondensat bildades på glasväggen. Upphettning till nästan glödning förde heller icke till något resultat. Försökets negativa utgång berodde på den ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
